Tre fine frøkner!

fina fröknar fikar frukost

 

Min lediga tisdag var en speciell sådan. Datumet var sedan en tid vikt för loppisrunda i Skåne med prat, mysiga matstopp och gemenskap. Vi tre.
Så glad att drömmen blev verklighet och just så där minnesvärd som jag visste att den kunde bli.
För tisdag morgon kom kamraterna körande vid nio-snåret. Jag hade bjudit in och trots min morgontrötthet dukat frukostbordet, tänt ljus, slungat juice och antecknat var vi kunde tänkas fynda under dagen. Avslappnat, trivsamt och en fin start på vilket äventyr som helst!

 

Att börja äventyret över en frukost är klart underskattat i dagens samhälle!

 

mönstrad klänning a la 30:- & lika mönstrad burk

 

Kosan styrdes mot Höganäs där ett par loppisar har öppet vardagar även denna tid på året för att mynna ut i lunch i Saluhallen strax utanför den lilla staden. Jag som älskar nötkött men på sikt vill sluta äta djur uppskattar lunchbufféer där rotsakerna och grönsakerna är huvudrätten och den lokalt uppfödda kycklingen tillbehöret. Här var upplägget helrätt- vällagade grönsaker i rad och olika skepnader. Varmrätten (som det knappt fanns plats till på tallriken) var hur god som helst, tror knappt att jag ätit saftigare kyckling eller krämigare risotto. Lyckat att dessa blev ett tillbehör till grönsakerna istället för tvärtom 🙂

Efter att tre fina fröknar gjort Saluhallen, bekantat sig med charken och fått en förhandssmak av de korvar som de snart kommer saluföra så blåste vi vidare till Ängelholm. För där visste jag att det fanns två större loppisar!

Behöver jag säga att vi alla kom hem med fynd? Och att dagen var en sådan där som jag kommer förvara som ett glänsande smycke i mitt minnesskrin?

 

två signerade pannor från ronneby bruk- fyndade vid olika tillfällen

 

Och varför ska en sluta leta? Redan idag hade jag möjlighet att besöka Röda Korset hemma- vilket resulterade i ännu en prisvärd signerad gjutjärnspanna från Ronneby. Loppis är ett livsval just som så mycket annat!

✴︎✴︎✴︎

Gott för magen & spontaniteter

 

ett alldeles särskilt bostadsområde utanför lund

 

I min värld är en ledig dag inte alls ledig när den innehåller tider att passa och saker att bocka av. Mina lediga dagar har under de senaste två månaderna varit lätträknade men nu är livet i fas igen. Varannan helg är ledig, jag har inga som helst planer och så ska det minsann få förbli! För tiden liggandes på rygg med ett korsord, knatandes i skogen eller fängslad av detaljer med kamera i hand, den är alltför värdefull. Framförallt är det den tiden som gör mig till mig.

 

 

Tycker det är viktigt att våga umgås över generationerna…

 

 

Har jobbat några extra timmar för en kollega denna helg men direkt därefter bar det av till en restaurang som efter bara ett par besök seglat upp som en favorit. Maten är toppen, personalen genuint trevlig och prislappen lägre än summan av de två förstnämnda. Vi åt en italiensk buffé och då borden stod tätt och den lilla restaurangen var fullsatt gick det inte att låta bli att samtala med bordet intill. Mys!
Därefter var både jag och kärleken hembjudna till en arbetskompis. Vi rullade in och kunde dessvärre inte njuta av kakbuffén som bjöds. Det jag däremot kunde njuta av var att befinna mig i ett sammanhang där de övriga var femton år yngre än mig. Och därmed tjugofem år yngre än min älskade (Uffe, ursäkta för att jag tar upp det men det kommer en poäng). Jag som är uppväxt på en liten ort är van vid att umgås med allt från femåriga Selma till 83-åriga Dagny- samtidigt. Tycker det är en mycket viktig del i ett samhälle som känner gemenskap. Att vi som trivs ihop umgås oavsett ålder, hudfärg, yrke, pengar på kontot, fysik eller stadsdel.
Har faktiskt något gemensamt med de flesta av mina medmänniskor, gäller bara att hitta vinkeln och vips ha en en ny vän.

Och på min kollegas öppna hus träffade vi en himla gullig och nygift ung tjej som i dagarna åker på bröllopsresa till Icehotel! Henne skjutsade vi till nattjobbet på sjukhuset innan vi körde vidare hemåt…

jakriborg med sina spetsiga takåsar

Och för att återkomma till det oplanerade, spontana som enligt mig är livet så styrde vi denna dag mot Lund och mitt önskeresemål Jakriborg. Ett bostadsområde utanför stadskärnan med fantastiska byggnader och vindlande gångar mellan hus och huvudgator. En får parkera utanför muren och promenera in. Känslan är att ha hamnat i en medeltida kuliss trots att de första invånarna flyttade in för knappt tjugo år sedan.

Och när vi ändå var sådär härligt spontana var färden inte lång till en gigantisk zoo-butik där vi förlorade oss i akvariernas värld innan vi bestämde oss för att svänga in på stort köpcenter där det blev både sen lunch och långtitt i affärer som minsann inte finns hemma. Lagerhaus i mitt hjärta.

Nu är jag mer än redo för ny vecka!

 

✴︎✴︎✴︎

Vinter i Skåneland

vovvar små poserar på nya lakan
när prognosen säger ”snö kommer falla över skåne”

 

Vaknade med ond nacke, snorig och tung i huvudet. Som vilken annan dag som helst de senaste två månaderna. På jobbet avlöser nämligen förkylningarna varandra men själv har jag peppar, peppar ta i trä klarat mig från att bli sängliggande. Fast en sak var ovanlig denna morgon, vet du vad? Jo, förutom symptomen som tyder på annalkande sjukdom ställde regnbågsfjärlilar till med velodrom-race i magtrakten. Om mindre än en vecka vaknar jag hemma i norrland!

 

Jag har med tiden blivit cynisk vad gäller vinterprognoserna i Skåne

 

det gamla krutbruket i torsebro
mäktig ek & stugor små
del av skyddsmur runt bruket- idag som ett konstverk

 

husets ädelost-fettuchine med rökt skinka, champinjoner & spenat
besattheten för ”grekisk” sallad håller i sig, minimozzarellas gör ensemblen komplett!
må-bra-mat! för visst är det väl nuet vi ska leva i?

I övrigt vaknade jag till snökaos denna förmiddag. Hade blivit lovad två centimeter kall nysnö men fick hålla till godo med lite florsocker i kakelskarvarna- Skånsk vinter, haha!
Kärleken kom med den utmärkta idén att röra på benen vid krutbruket i Torsebro och där var det som att gå omkring i en pepparkakshus-kuliss. Tror det är vad jag älskar mest med Skåne. Närheten till allt och tillgången till orörda pärlor… Vi kan köra runt varje helg hela året men aldrig utforska samma ställe två gånger.

Vad vore väl fri tid utan att klämma och känna i matbutiken? Utan att komma hem och hacka så tårarna sprutar? Utan smakandet & testandet? Utan dukandet och pratandet?

Vore ungefär lika befängt som att inte vila nära, tillsammans med bok varje ledig eftermiddag!

 

✴︎✴︎✴︎