En som väntat på nåt gott!

 

lapporten en januarimorgon när torneträsk ännu inte fryst till is
iskonst vid strandkanten

 

Så kom då äntligen Viktors bilder farande på den elektroniska brevlådan och jag blev glad som ett barn över att få se min hembygd genom en annan fotointresserad människas glasögon. Och gissa om jag log med hela ansiktet- han har sannerligen trivts.

Nu sitter jag med tårar i ögonen och ser min hembygd ur en annans perspektiv. Så vackert!

hela gänget med fotografen till vänster!
hänförelsen när världen är rosa & blå

 

 

Kalla dagar som fyller mig med värme…

 

pulkaåk i lilla hemmabacken
björkliden från ovan under en av våra sena promenader
ännu en kvällsbild
utsikten från föräldrahemmets gårdsplan är inte fy skam
stormen drar in…
ripa i kanelsky, serverad med ren potatisterrin 🙂
vacker kvällsvandring

 

Jag kan ha råkat växa upp på en av planetens vackraste platser. Tack universum, tack mamma & pappa, tack resevännerna!

 

✴︎✴︎✴︎

En liten skärva till…

Min första lediga dag sedan återkomsten från norr har jag tillbringat med att kika igenom kameraminnet, packa upp och känna in lugnet.
Som jag behövde den här alena måndagen hemmavid!

Och när jag väl tittade igenom de där, få bilderna från första dygnet såg jag ju att jag minsann har några egna som duger.

efter nattåg från skåne tog vi arlanda express & landade på sky city vid 7-snåret på morgonen- pigg böna stickar små sockor ❤️

 

 

Vissa av oss lyckades sova sittande, andra av oss sov på träbänk, ytterligare andra sov inte alls men var glada ändå…

 

hundspannet sätts samman av niklas, systers man
världens sötaste syster ser till att ivriga dragare inte sätter av i förväg
vi färdades harmoniskt på en kälke i kolsvarta kvällen & hela mitt jag log
för att komma fram till den välkomnande lavvùn
där syster kokade kaffe i sotig panna samtidigt som soppan hettade till sig ovan elden- minnesvärd middag
lördagsmys à la lappland
mamma äter inte godis ändå försvinner varje norsk chokladbit jag köper oroväckande snabbt! hon är som en sniffande chokladhund, min mamma…

Lappland är sannerligen ett eget land och att mina rötter finns i hjortronmyren, hängdrivan, iskristallen, samekniven och myggsvärmen är jag tacksam för!
Jag är samtidigt oerhört glad att ha funnit mitt liv i Skåne. För nu har jag två fantastiska hemma.

Och mamma. Lyckades med konststycket att smuggla hem en liten bit bubblig, orörd norsk mjölkchoklad!

 

✴︎✴︎✴︎

Übermäktiga dagar hemmavid

ann, viktor, uffe & lapporten
solen lyser på fjälltopparna men har ännu inte nått byn…

Har landat på Skånsk mark efter fullständigt magiska dagar hemma. Då jag är ytterst ointresserad av tekniskt fotografi (som att använda stativ, justera slutartider & ISO) blev jag helt till mig när en av kamraterna älskar just det! Väntar in Viktors bilder och bjuder under tiden på några av mina.

 

Hjärtat svämmar över av stolthet- min familj är något utöver… ❤️

 

Min kropp är fylld av bultande tacksamhet för från det att vi landade på Kiruna Flygplats har vi alla blivit varmt omhändertagna. Idel bäddade sängar, närvaro, genuin matlagning, tillgång till bil, fri entré till kylskåp och varm gemenskap men samtidigt utrymme för egna drömmar. Så är jag uppväxt och så fungerar det fortfarande. Är oerhört stolt över över syster med familj, mamma & pappa. Ni är bäst, allihop!
Och för dig som kanske tycker att jag tjatar? Går det? Att uppskatta för mycket?

Dagarna som varit är några av de mest magiska i mitt liv. Har lyckats se snön & isen ur en besökares vinkel. Känt knarret under skon. Hört tystnaden.

 

✴︎✴︎✴︎

 

Vart är vi på väg?

nikkaluokta-soppa är mumma & perfekt under kalla, fattiga januari

 

du stör mannen… men vad sa du?
att ni snart ger er av? gääääsp…

 

reseledaren gillar koll & är gärna ute i god tid

På tisdag reser jag och tre väl utvalda kompanjoner till min mina hemtrakter och fast det redan pirrat i magen sedan biljetterna bokades så börjar det kännas att det är på riktigt.
Har tagit på mig jobbet som lite av en reseledare och älskar det! Att boka, ha koll på biljetterna, svara på frågor om kyla, pass och värdgåvor. Jag menar det! Minns så väl när jag och (lilla)syster fick frågan ”vad vill du bli?”. Jag svarade ”reseledare” och syster ”mamma”.

 

Mössa lånar jag av mamma som har ett huvud ungefär lika litet, eller stort, som mitt…

 

Fast vad packar jag själv ned? God bok, tidning med korsord, varma tröjor, varma skor…
För när jag har mitt liv i Skåne tycker jag inte det är värt pengarna att investera i vinterkläder för tusentals kronor. Bättre att låna och att vara flexibel. Overaller från storlek liten till storlek jätte (som i mitt fall) finns hos de flesta seriösa anordnare av turer.
Skor som är för stora fungerar utomordentligt att stylta runt i ett par dagar. Och mössor finns det i överflöd på plats.

Jag har det väldigt, väldigt bra på det viset, mina vänner också.
Och annars är det väl så att det löser sig? Tänker jag.

Som kanske gjorde rätt i att släppa reseledar-yrket? 🙂

 

✴︎✴︎✴︎

Gläns över sjö & strand

fynd
förra veckans loppisfynd! fot till bordsgran, mässingsstakar & en trägris (självklart svensk) för fyra ljus…

I kväll har jag bokat biljetterna till Björkliden (Kiruna) så nu känns det definitivt även i magen- i januari åker jag hem. Men inte bara jag utan en liten samling av de finaste människor jag vet. Värmer högtidligt i bröstet bara jag tänker på det!

 

lusse
beroendeframkallande
advent
kaoset i den skånska vintern 😉

I övrigt är här ingen reda med något. Solen skiner lika starkt som gräset är grönt, fönstren putsades idag men inga stjärnor hänger ännu i fönstren, jag har snöat in på att baka lussekatter. Kan vara den bästa terapin mot stress någonsin! Lyssnar på julmusik och magiskt nog fungerar det. Men vad hände med gråa, trista november? Solen skiner ju varje dag och himlen är blå.

 

Min lilla fru, du är så söt, nu kör vi hem du kokar gröt…

Har en skrubb i hallen som ständigt är så belamrad med skit att det inte ens går att stiga in i den. Allt som för tillfället inte används hamnar där inne, nödlösningen som jag självbedrägligt nog varje gång tänker att jag ska reda upp så snart jag hinner. Skrubben ligger som svart klump i min mage och idag bestämde jag mig för att göra upp med den en gång för alla. Vet du? Det var riktigt trivsamt och gick snabbt. Nu hänger ytterkläderna på sin stång, väskorna på sin krok, allt skräp är kastat… Att organisera kan vara en av de skönaste sakerna som finns.

Nu ska här intensiv-googlas aktiviteter till de kommande tre dagarna av polarnatt och (förhoppningsvis) norrsken. Länge sedan jag bodde ”där uppe” men drömmen vore ju att kunna ge mina vänner gåvor i form av de godaste av smaker och vackraste av vyer. Tänker mig hundspann, ishotell, ren, ripa, snöglitter och tystnad. Det hade gjort mig lycklig!

Nu hänger en stjärna i vart rent fönster, kärleken har slutat studsa av frustration över allt stök och friden kan börja!

✴︎✴︎✴︎