Är det på riktigt viktigt att vara bäst?

lupinerna är i full gång & snart är det den bedårande jasminens tur. hon knoppar strax utanför bild men får mig varje år att desperat leta parfym som doftar samma… för efter sommarkvällar sittandes i doftriktningen är det en sorg den dag det avtar!
ulla coachar från bänken…
…i hettan en stund senare 🙂

 

Efter en eländig vinter lika full av mörker som snö, regn och blåst så välkomnar jag sommaren. Den som för ett par veckor sedan kom, överväldigade oss och fick mig att åter vilja leva livet ute i det fria. Visste du att jag varje sommar överväger att att bli naturist och bosätta mig i en husbil för att flytta med ljuset och ta jobb där jag får ett?  Har slitit många dagar de senaste två veckorna men lyckats klämma in viktig tid under blå himmel mellan varven. Nu är axlarna brunbrända och humöret i stabil balans.
När den första vågen av hetta nu lämnat luften och det på spisen står en indisk gryta slår det mig. Hur många gånger fick jag tugga i mig koriander innan den gick från vedervärdig till hanterbar till rent njutbar? Många.

Fast det är faktiskt inte sommaren jag vill skriva om idag utan den vetenskapliga teori att vem som helst kan bli expert på vad som helst om en bara tränar i 10,000 timmar.
Jag tror rakt inte på det!
Förklarar: Om jag började spela piano idag och gav allt jag hade i 10,000 timmar så skulle jag inte bli en konsertpianist värdig Europa, säg vad du vill men det skulle jag faktiskt inte. Därtill är mina fingrar alltför korta och mina öron ointresserade. Jag skulle bli himla mycket bättre, kanske omskola mig till musiklärare och på kuppen börja plugga till ljussättare vid konserter. Fullt möjligt.

 

semestern avnjuts nästan bäst nu, drömmande över en kartbok
icke-grillarna fick faktiskt till det en varm afton!
spelar det någon roll vad maten smakar när mår gott i kvällssolen? ja, faktiskt 😉

Varför skulle jag inte bli expert och bäst på 10,000 timmar?
Helt enkelt för att jag inte har ett genuint musikintresse. För att jag inte har ett genuint intresse i att bli expert. Att vara bäst är inte bäst i min värld. Det klarar rimligtvis varenda envis, självupptagen människa av!

Jag behöver få tid att tröttna på morgnarna vid havet, matlagandet, resandet, loppisfyndandet och fotandet. Jag behöver fortsätta se den hemlösa på bussen, den skolösa på brännhet asfalt…
Om jag mot förmodan skulle stå som vinnare efter ett lopp om hundra meter häck en dag så är jag ganska säker på att jag fokuserat för mycket på mitt eget och för lite på andras välmående på vägen dit.

frukost denna söndag-morgon på stranden
kvalitet på levandet!
lördagsbubbel bara för att solen skiner

Vad tycker jag själv att jag är uthålligt duktig på? Att hålla löften, komma ihåg födelsedagar, köpa personliga presenter, fråga hur mina medmänniskor mår, laga en hyfsad söndagmiddag, vakna när klockan ringer, se det positiva i en regnig dag, skriva för hand, ge människor en chans, tacka… Är inte bäst på en enda av dem och det räcker gott.

Se, det finns så många saker som är viktigare än att bli expert på bara en enda!

 

 

✴︎✴︎✴︎

Små frön slår rot

 

strandhäng med mackor, korv & smoothie

 

Jag är oerhört lyckligt lottad, jag som kan oroa mig för äppelträdens blommning eller hur altanens plank känns under mjuka fötter.
Annat jag kan sken-oroa mig för är om solens krukväxter kommer ta sig, om insekterna trivs här hemma och hur vi ska ha råd när tv´n dör. Jag har uppenbarligen ingen aning om vad det innebär att vara fattig.

 

Jag vet inte hur det känns eller vad det skulle göra med mig

 

 

en blyg klättrare
lokala ägg- älskar´t!
bästa förrätten- sojabönor, groddar, sojamajjonäs & räkor

Jobbar mest hela tiden men får var dag inspiration som passar hemma-kockandet. Lyxliv att fritt kunna smaka, kombinera och bli bättre.

 

just här är vi nu- mellan betor & svensk sparris

 

Förra lördagen spenderades i Köpenhamn och där vi satt i kvällssolen tillsammans med åtminstone tvåhundra hungriga så slog tanken mig- här skulle det vara perfekt att slå till. Alls inte så att jag ville men det har ju hänt förut. En skytt eller en rusande lastbil. I tidningarna skulle det ha stått att hundratals människor samlats för att äta italiensk pizza i vårsolen…

Vad hade jag gjort när första skottet brann? Och varför behöver jag ens förbereda mig mentalt?

 

 

✴︎✴︎✴︎

Köpenhamn tur & retur

första tågresan över öresundsbron, på väg mot goda tider…
äntligen strålande sommarvarmt
emma hade bokat bord på st. annas som serverar förstklassiga smörrebröd & även fyller snapsglaset mer än någon ytspänning borde mäkta med
vi blev sannerligen inte besvikna

 

 

Köpenhamn tog mig med storm!

Finns grader av förväntan, den kan ligga som en klump i magen, kännas diffus eller göra mig spänd. Men den kan även kittla i bröstet, göra mig otåligt pirrig och nyfiken.
Gissa vilken förväntan jag vaknade med denna lördagmorgon då klockan ringde för avfärd till Köpenhamn tillsammans med tjajjorna?
Samlades i Kristianstad och tog tåget till grannlandets huvudstad. En nätt färd på mindre än två pratiga timmar. Kom fram i alldeles lagom tid för att hinna promenera till restaurangen där ett bord fanns bokat för att under två timmar frossa i smörrebröd. Det lilla stället hade servitörer som jag kom att beundra, riktigt god mat och fönstret fullt av umärkelser från Guide Micheline.

kalvlever på den klassiska servisen= njutning
himmel för fyra matälskare

Jag var den enda i sällskapet som inte upplevt Danmark i vuxen ålder och vad är väl då bättre än att göra så tillsammans med kloka, matintresserade vänner?
Vi hann inte mer än ta rulltrappan upp från perrongen innan en man kom med en tänd cigarett inomhus (som svensk med någon form av astma reagerar en ju med fasa!) och när stationen strax efteråt tog sina skyddande vingar från oss och vi klev ut i vimlet på gatan utanför så såg jag tämligen omgående hur ett wienerbröd täckt av choklad blev uppätet i farten. Vilket genast fick mig att älska Köpenhamn. Ja, älska! Staden lever upp till allt jag sett och läst… Den förställer sig inte.

hamnen med restauranger en ska undvika, har jag fått lära mig
överallt ett hav av människor
efter att ha knatat gata upp och gata ned fick jag chans att köpa apelsindryck- kan vara det godaste någonsin
härlig färg samsas med porträttmålare & gatumusikanter med blicken fäst i fjärran

 

på west market testade jag ugandisk snabbmat & blev kraftigt inspirerad
vegetarisk äggrulle med smaskig fyllning
hittade kött-byn med dess miljoner matställen, innan hemfärd
hur imponerande är inte dessa pizzor?

Vi åkte hemifrån före klockan tio på morgonen och kom åter närmre elva på kvällen. Trötta och lite lagom fnissiga. Kärleken hämtade vid tåget och snacka om att ens egen hemstad kändes som en död håla i jämförelse.

Köpenhamn ligger bara en dryg timme bort men jisses så mycket jag har kvar att uppleva. Trädgårdar, stadsdelar, restauranger, att slå mig ned på närmsta gräsmatta med en öl köpt i matbutik…

Jag ❤️ Köpenhamn. Återvänder snart!

 

 

✴︎✴︎✴︎

En lantis i större stad

återerövrar den svenska flaggan (återkommer till detta)

Har en modig chef- vem skulle annars skicka en lagomt förvirrad norrländsk kvinna i sina bästa år till en hyfsat stor stad över dagen? På sin första dag som ansvarig för Maxiköket dessutom?

Tack mamma och pappa för att ni lärde mig att resa och att läsa på skyltar- det hänger i. Jag fann allt med en gång och då är det ändå några år sedan jag behövde manövrera kring olika plattformar. Den grundtryggheten är guld värd.

 

vi började med frukost, lyssnade till såna som kan, förde anteckning, smakprovade & så fortsatte dagen…

Att hitta fram före utsatt tid är ytterst viktigt för mig som person. Jag behöver få chansen att känna av stämningen, reka platsen, samlas lite anonymt bland andra medverkande. På så vis ger jag mig själv chansen att kunna ha en bra dag. Vaga scheman ger mig nämligen ont i magen, vaga direktiv likaså. Här får jag ge mig själv en guldstjärna- det är snällt att ge sig själv de bästa förutsättningarna.

Väl på plats pratades det inspirerande om jobbet. I timmar. Lyxhemlisar!

 

fick en stund över att turista innan hemfärd

 

 

Tack mamma & pappa för att ni lärde mig resa!

med mitt nya resemod blev jag sugen på att likt ett maskrosfrö ge mig av längre

Efter avslutade timmar i inspirationens tecken ställde jag mig utanför den främmande  butiken för att beställa en taxi tillbaks. När den lågmälda kvinna jag fattade tyckte för redan sekunden vi sågs kom ut och frågade lika naturligt ifall jag ville ha skjuts. Tackade ja och fick några verkliga minuter i en bil tillsammans med en varm människa jag aldrig träffat ifall idag inte fanns. Tycker mycket om den sortens omtanke. Värdesätter den sortens tanke.

—-

Kärleken körde mig till tåget vid 6-snåret i morse. Tolv timmar senare kom jag hem till den lilla staden- välbehållen. Men jisses vilken utmaning det varit för en eftertänksam en som mig! En okej utmaning.

Skjutsen tillbaks till stationen är det som värmer mest.

 

 

✴︎✴︎✴︎

Vad krävs för att en söndag ska få titulera sig ledig?

säljs en mängd plantor- både av yrkesmän & hemmaentusiaster
lyngby gård innbäddad i raps

Min dag har varit lite tvärtom. Startade nämligen utan väckarklocka med en piggt effektiv morgon. Följde upp med utflykt till Degeberga, där det var trängsel vid bankomaten och den årliga trädgårdsmarknaden. För första gången i mannaminne ville vädret väl och det var mer avslappnat än vanligt att prata perenner med kunniga seniorer. Passar på att fråga de mest grundläggande saker och får vänliga svar. ”Trivs solrosor i full sol eller låter det bara så på namnet?”, kan jag ogenerat fråga. De hör att jag kommer från ovanför trädgränsen, tänker jag.
Känns varje år som att jag och kärleken sänker medelåldern rejält bara genom att dyka upp. Gillar det!
Så vi strosade runt bland borden. Hälften av oss lite mindre intresserade av blommorna men betydligt mer nyfiken på de gamla husen som omgärdar platsen. Efter diverse dividerande både sinsemellan och med seniorerna slog vi till på några väl valda plantor och ett par lika väl valda redskap. Brukar visa sig vara årets bästa tillskott i trädgården, hoppas det håller i sig.

 

 

 

Rapsfälten blommar & jag vill dämpa dem, be dem dröja. Bara lite…

 

 

delar av dagens investering
restfest på altanen
varför smakar maten så mycket bättre när luften är frisk?

Väl hemma hann jag med en skön stund i sol på altanen innan molnen drog in över min del av landet och gjorde det mesta lite mindre ljust. Fast det är ändå behagligt att kunna gå mellan ute och inne utan att behöva klä på eller av sig så jag klagar rakt inte.

Och mycket mer än så här ska en väl inte ta sig för om en ledig söndag ska få fortsätta kalla sig ledig? Det är en kvalitetssäkring som en bör ta på störa möjliga allvar, det här med lediga dagar.

 

 

✴︎✴︎✴︎

En trestegsraket till vecka!

alla är vi bra på något, fidel castro är utmärkt på att välkomna gäster
precis, just nu är den bästa tiden på året. det tyckte jag i förrgår med…
kvällens huvudpersoner har dragit in & mat färdigställs tillsammans

Vi är några tjajjor som brukar träffas lite sådär när vi kan. Själv har jag mitt eget jobbschema att ta hänsyn till och det ska i sin tur passa ihop med de andras lediga kvällar och våra liv i övrigt. Någon har barn, andra har bikupa, en tredje tränar, ytterligare någon är på resa, den fjärde börjar jobba tidigt… Livet är det som händer varje dag, kort sagt. Tycker att vi är fantastiska som får ihop det så fint och alltid ytterst trivsamt!

Den här gången hade jag glädjen att både få bjuda in och var samtidigt ledig hela dagen.
Reglerna är få men alla tar med sig något gott, som ett knytkalas. När maten står på bordet slår vi oss ner och ätpratar. Enkelt och ärligt. Oerhört tacksam för att jag en gång fick inbjudan att ta del av detta och blivit en i gänget. Och inte vilket gäng som helst för vi är lika lika som vi är olika. Jag ser upp till var och en!

 

älskar den här bilden av hur vi alla är som hemma!

 

 

Ett fat vin utför fler mirakel än en kyrka full av helgon…

Känslan är det som är viktigast inför vilken sammankomst jag än må vara del av. Att det kan pratas om det som är tungt, om det som är roligt, om det som skaver, om förväntningar- om det som dyker upp i huvudet. För mig finns det inget läskigare än situationer där samtalet tvunget behöver flyta på ett fluffigt, ytligt moln. För alla människor har grå, kliande små skrymslen inuti som bara skulle sprida sig och bli svarta ifall vi inte fick vädra dem. De flesta människor har drömmar som vi inte vill dela med oss av till vem som helst men som gärna vädras när en är bland vänner. Du förstår ju hur viktig den här tisdagssammankomsten av vettigt folk är?

tulpanerna blommar för fullt & glädjande nog ser jag förstärkning underifrån
ett vårregn av grönska & färg

 

vågskvalpsterapi som följdes av glassterapi i åhus hamn
& efteråt blev vi spontaninbjudna på kaffe hos vänner i närheten
den skönaste av vårkvällar
en av vännerna lagade under vinkvällen fantastiska fyllda trekanter av filodeg- jag knåpade ihop egna av resterna som fanns kvar

Förmiddagen efter den fantastiska vinkvällen var jag inbjuden att på betald arbetstid få lyssna till en föreläsning av Tomas Fogdö och Johan Plate. Två timmar av mentala tankeställare, lättsamma sådana. Tomas var världens bästa skidåkare och Johan är beteendevetare som bland annat anlitas av Svenska Olympiska Kommitéen. Den föreläsningen var fantastisk, för mig. Fick hur många exempel som helst på att vi människor behöver vila för att kunna prestera och att det inte är dumhet att vilja hjälpa fram andra. Har ibland känt mig både lat och dum när jag lyssnat till medmänniskors pressade scheman och mentalitet som ”överlevnad för den starkaste”. Snällhet är fasiken det mest värdefulla som finns! Det blir en särskilt vacker cirkel när den sluts och föder bebisar i form av fler cirklar…

Och som nougatsås på denna härliga vecka mojnade blåsten som plågat oss under vad som känns som månader. Att vakna till blå himmel, sol och ingen vind är ljuvt! Vi har promenerat lättklädda längs stranden, fikat lika lättklädda hemma hos vänner och intagit middagen ute. Sent, i vanlig ordning.

Ser du nu framför dig en kvinna i sina bästa år med härlig ordning i köket, rena golv och en mage som kommer hinna bli till rutor lagom till sommaren? Tittar du på bilderna och tror att jag gör allt i ett estetiskt motljus? Så är det rakt inte. Här har du en mage som inte kommer ha rutor om vi så började jobba mot 2020- genast. Här är dammigt, rörigt och kreativt tillåtande. Det går att vara lycklig utan att vara perfekt, våga prova!

Tack veckan, du har behandlat mig som en drottning ❤️

 

✴︎✴︎✴︎

En del förkyld, en del tvivlande & en del säker

skåne
känner oss välkomna
flaskskepp
påskmiddag
pocherat ägg på en bädd av stuvad spenat & sparris- täckt med hollandaise
drömmig dessert- apelsinsabayonne med kiwi & passionsfrukt

Att Skåne inte visat sin varmste och mest stilla sida de senaste veckorna kommer kanske inte som en nyhet? Hade hur tur som helst att få uppleva en Konstrunda i solsken men tiden dessförinnan och därefter har varit ovanligt lynnig. Kastvindar blandade med sol och hagelskurar som avslutas med det kallaste av ösregn. Innan solen så vänt skiner igen. Trots att jag är medveten om hur mitt humör påverkas av tvära kast har jag haft svårt att värja mig. Trettioåtta års erfarenhet rakt ner i papperskorgen…

När jag tänkte att vi alla klarat av de onda tankarnas och vädrets utmaning vaknade jag en morgon i förra veckan med världens förkylning. Jag med mina luftrörsproblem blir så förbaskat sjuk varenda gång bacillerna får sitt grepp om mig, det som aldrig är roligt blir en kamp för livet. För så är det ju när andningen påverkas… Nåväl, hostar och hackar mig fram.

 

Låt mig få vara en lycklig idiot…

 

 

hur många hagel ska en pensée behöva stå ut med?
i morgonsolen…
dagens äventyr vid havet

 

Att vara tillfälligt medtagen är rakt inte fullständigt bortkastad tid. Vet inte hur det är för dig? För när jag inte sovit så har jag legat huttrande och tillslut orkade jag vara vaken långa stunder. Och vad är väl då bättre än att förkovra sig?
Själv har jag fördjupat mig i allt från Islam till hur en klipper hundklor på bästa vis. Från hur jag ska lyckas bygga i Papaier Mache till hur en filéer en Piggvar. Jag vet även hur jag kanske kommer att få den där kastanjekärnan att slå rot och bli ett ståtligt träd…

Nu förstår jag även min mormor, hon som köper en lott för att ge vinsten till barn och barnbarn. Hon som aldrig missade att ge en en lyckospark i baken. Och som otålmodigt väntade i stentrappen när jag pussade pojkar. Hon skulle ge bort sin vinst för hon hade nämligen det viktigaste- hälsan och vetskapen om att alla andra också mådde bra. Visst är hon världsbäst, min mormor?

 

 

✴︎✴︎✴︎

 

Gröna ben & Glad Påsk!

långfredag & inte alldeles dåligt väder
tulpanerna är som vackrast alldeles innan de slår ut

Att ta ut sorger i förskott är långt mycket dummare än motsatsen. Så hade jag gjort inför denna påskhelg och gissa om jag därför vaknade förvånad. Efter dagar av ett grått lock nedan himlen, regn och blåst blev jag i arla timme hastigt omruskad av fågelkvitter och försiktig sol.

 

påsken är den enda årstid jag slipper känna mig som en kärring…

I fjällen, där jag kommer ifrån är Påsken inte en högtid att göra stor tradition av, vi jobbade istället hårt och intensivt för att andra människors påskledighet skulle bli oförglömlig. Så fungerar det ju i servicebranschen när behovet är som störst.
På senare år, bosatt i Skåne har Påsken seglat upp som en favorithögtid. Här är det möjligt att ta en dag ledig, här bjuds det på färgglad konst och här kan en ströva långsamt på en mark fullständigt täckt av vitsippor.

 

 

Vore bara mitt konstkonto större så hade det varit helt tomt nu…

Långfredagen har blivit min vårdagjämning och Påsken startskottet för det levande livet. Under Påsken slår vinterstängda loppisar upp sina portar, konstnärer bjuder in direkt till studion, trädens knoppar är nära att brista, på vägarna är det långa köer och under rundan på Österlen kan vi köra i timmar utan att intrycken upprepar sig. Att vi även kan köra i timmar för en bit mat, vadsomhelst, behöver jag inte gå in på här… Men det är så många människor, det är så gemytligt, det är så trångt, det är så Påsk!

 

hittade en målning av uffe 🙂
älskar denna & vore jag bara penningrikare…

 

Att jag älskar färg kanske inte är en nyhet. I år matchade jag gräsgröna strumpbyxor med mönstrad klänning. Vet att ingen ens kommer lägga märke till det i den häftiga blandning av konst och människor som kör runt.
Härlig känsla!

 

ett skepp utan vatten hos gunilla mann

 

ett hus helt i min smak

 

-se svår ut!, jag vill ta en bild
lockelse

Österlen är en dyr plats att befinna sig på under årets alla dagar men under Konstrundan stiger priserna på allt från glass till konst och keramik. Många som reser runt har råd medan andra får nöja sig med att titta. Att tjyvlyssna på välbärgade Stockholmare är underhållande.

 

värmen i att se en horisont

 

inspiration för hemma-glassandet

 

det sa vara gött å leva, annars kan det kvetta

Hem kom vi trött nöjda först när solen var på nedgång. Tar på krafterna att vara på färgglad resa genom ett konstigt Skåne. På ett bra sätt.

 

✴︎✴︎✴︎

Prinsessan på ärten om så bara för ett dygn!

guldrummet var vårt för en lyxig natt
& jag har fått utökat förtroende på jobbet, det firades med bubbel!
hur kan en inte må gott här?
middagen började bra, med fönsterbord
men, alltså? jag ville ha något mer lagat, något att ta i minnet hem, något att imponeras över, att inspireras av… & så fortsatte middagen dessvärre
i gästgiveriets sällskapsrum fanns en en massa gott (snacks, godis, öl/vin/alkoholfritt) som det bara var att plocka av & skriva upp i tillhörande block. fantastiskt med tillit!

Förstår rakt vare sig vilken injektion av vitaminer våren kommer med eller hur hen lyckas sprida densamma i min kropp. Snabbt verkande, javisst!

För länge sedan fick jag och kärleken en gåva av mina föräldrar. Äntligen var det dags att njuta en helg hemifrån!
Kosan styrdes mot det Österlen jag blivit så fäst vid. Jag, kärleken, fint hotellrum, grym frukost, matstopp längs vägen och utflykter nära Skånes kust.
Bodde över På Brösarps Gästis och rummet var fantastiskt vackert! Detsamma har för sin restaurang tilldelats många poäng hos White Guide (du vet de som rescenserar restauranger värda att nämnas?) och är rekommenderad av desamma. Men maten vars inspiration jag sett fram emot så oerhört visade sig vara ungefär lika arbetad och spännande som en bussgrupps-dagens.
Jag är fortfarande häpen. Kärleken som vid det här laget känner mig väl väntade på utbrottet som aldrig kom, där vid middagsbordet. Var fylld av tacksamhet för helgen vi fått till skänks i kombination med medkänsla på grund av terrorn i huvudstaden och orkade inte börja tjafsa över dålig mat. Inte den kvällen.

 

Häpnar var dag & det goda övervinner med lätthet det som skaver…

 

 

Vi levde nämligen, var tillsammans, bodde i gästgiveriets finaste rum, har fortfarande massor att prata om och kunde efter en tämligen medioker insats av kockarna ta varandra i hand och promenera vart helst vi ville. Kilade ut i den ljumma kvällen, längs en liten gata med en bäck. Där vi träffade en kelen kisse som jag genast döpte till Rosa. Och med henne kring benen satte vi oss på en husgrund, funderande över framtiden och önskade att vi alltid tillsammans skulle få kunna bo i ett stenhus vid ett vattendrag.

kåseberga hamn en dag i april

 
Dagen för hemfärd tog kärleken mig på en resa genom det platta Skåne, ner till kusten förbi Sandhammaren och hamnen i lilla Kåseberga. Vi snirklade kring Skillinge (med den goda sparrisen) och Brantevik (med den goda sillen) för att fortsätta mot Simrishamn (med den långa sträckan av gatsten) till Vik (som har en butik som säljer godaste grönt)… Och så fortsatte det.
Finns inget som i skönhet slår fjällen där jag växte upp- än möjligtvis Skånes lapptäcke av milsvida åkrar och horisonten där jag blickar ut över hav.

vackra kvällar blir till sköna dagar & snart får jag tid att plåta våren

 
Björkarnas musöron har spruckit innan jag ens hunnit njuta den på bar kvist blommande magnolian. Häpnar varje dag och det goda övervinner med lätthet det som skaver…
Dagens färd från middag hos svärföräldrarna och hem var som att färdas i en skir Marimekko-kuliss av i stunden brustna knoppar. Känner att det är nu allt är som allra bäst, det skira, transparenta men samtidigt behagfullt påtagliga.
✴︎✴︎✴︎

Viktiga men uttjatade ord

 

tacksam över olivträdet som svärmor kom körande med. tacksam för att loppiskrukan som stått i förrådet ett år äntligen kommer till användning. lycklig över våren, värmen och ljuset som ger möjlighet att leva med medelhavsväxter.

Att vara tacksam är inte ett tillstånd som uppstår utan tanke. Samma sak med att vara lycklig. Övar mentalt var eviga dag, det är sant. De senaste åren har jag kunnat känna i bröstet vad tankeövningarna gjort med mig. Kan fortfarande bli alldeles tjurig och ur balans för småsaker men hittar samtidigt tjugo bra saker med varje motgång. Kanske inte med en gång men ge mig tio minuter så…

Kallt och blåsigt skulle till exempel kunna vara obekvämt- fast inte när en tänker att vårens grönska blir mer utdragen, att anledning finns att bära den färgglada regnjackan, att ormarna inte kommer vara ett hot under promenaden med vovs och att vattennivån i vattenriket som omgärdar Kristianstad inte kommer ta mer skada just denna dag.

 

 

Närr irritationsmomenten är mindre viktiga…

 

 

Olycka skulle kunna vara när jag inte har råd att köpa den där allra finaste vårjackan, byta vardagsrumsbord just när det rätta dyker upp på auktion eller att bussen är sen en dag när jag redan kommer behöva stessa för att stämpla in på jobbet i tid.
Å andra sidan kanske jag hittar en ännu finare vårjacka på vårrean som snart börjar? Och vad gäller bordet, något ska en väl ha kvar att drömma om? Bättre att bussen är sen än att jag själv planerat fel? Bättre en buss som kommer än att leva i ett land som inte prioriterar det kollektiva?

På väg hem från jobbet var jag elak tankemässigt, vilket fick mig att fundera kring detta. En man stod utanför stadens galleria och sålde något som krävde grillgaller. Fick kisa för att se att det var brända mandlar. Skakade omärkligt på huvudet och raljerade för mig själv om hur märkligt det var att försöka sälja julgodis i april. Fast, vem är jag att skratta? Han försöker försörja sig, tiggarna utanför samma galleria försöker överleva. Att jag som har en anställning med lön som kommer in varje månad ifrågasätter andras ansträngningar. Inte okej.

För mig står det fullständigt klart att otacksamhet och olycka hänger ihop med att jag är född i ett land, i en familj, i en tid som har alla möjligheter. Blir det då en oavsiktlig reva i nylonstrumpbyxan eller en avvikelse på fem minuter i busstrafiken är det lätt att brusa upp. Innan en reflekterar över att det finns människor som i skrivande stund flyr undan våld och inte skulle ha det minsta emot att ha någonstans att kalla sitt hem.

Tacksamhet och lycka är två uttjatade ord. Lika uttjatade som viktiga. Fortsätter vårda dem ömt!

 

✴︎✴︎✴︎