#METOO

Vilken vecka det varit! Röster som höjts, jättar som rasat och öron som lyssnat.
Har pratat en hel massa om härskartekniker/ sexuella övergrepp med min älskade. För plötsligt dyker minnen upp och som kvinna har jag ett helt bibliotek av situationer där jag önskar att jag talat innan jag tänkt! Kärleken som är en verkligt hyvens människa och tillika man häpnar över all skit som maktgalningar ställer till med.

För som kvinna har jag såklart blivit tafsad på- som den gång jag jobbade i en lobbybar och nekade en man att fortsätta handla.
Då blev jag först fysiskt antastad och när det inte fungerade verbalt misshandlad.
När jag den senaste veckan läst i tidningarna om andras vittnesmål så har jag kommit på mig själv med att vilja ha fler detaljer. För var går gränsen för ett övergrepp? Fullbordad våldtäkt? Ett sms som säger att jag är snygg? Hundra sms? En hand under kjolen?

Under den kvällen i lobbybaren fick jag min urringning neddragen, ett försök till skäggig kyss på halsen och en tillrättavisande snärt på ena brösvårtan. När det inte fungerade en högljudd ramsa i stil med ”och hur fan har du som är så jävla ful ens fått jobb i en bar? Tror du ni säljer nånting med en som dig här din fula fitta? Jag betalar och jag bestämmer vad fan du gör, tänk dig för…” Stol som välts, en man som fräsande raglar iväg sluddrandes elakheter.

Kvar stod jag, som sårats ända in i själen. Av vad han sa. Av de flackande blickarna från de som hört. Med vetskapen att jag bara några timmar senare åter skulle behöva vara mitt professionella själv som med stadig blick checkade ut hotellgäster, med pondus förklarade notan och resolut ringde flygbolagen för att hitta borttappade resväskor. Ibland får en plocka ihop skärvorna av sig själv bra snabbt!
Hur jag som nybliven singel, med ett därav ansträngt privatliv och redan överansträngt leende hanterade detta? Var nog inget han låg sömnlös över.

Där och då hade jag just blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp.

Det fick jag veta så snart jag dryftade händelsen med vänner. Och det är det som är nyckeln- prata, berätta, vägra skämmas. Eftersom det är lätt att vara efterklok anser jag nu att jag borde pratat även med min chef, sett till att den otrevliga idioten blivit portad på livstid och fått något kännbart straff för sitt uppträdande.
Men kanske var det därför jag så snabbt gjorde en polisanmälan mot den man som ”blottade” sig för mig i på höststranden härom året? Som gjorde att jag väntade ut honom och redan på parkeringsplatsen såg till att ta registreringsnumret på hans bil? Och nej, för att tala klarspråk. Han kom inte framjoggandes och visade snabeln. Han stod i trädkanten och runkade samtidigt som han tittade när jag och vovvarna i godan ro försökte fånga årets sista solstrålar. Visst är det härligt? (ironisk suck)

Nästa gång berättar jag (som ju ändå knappt varit utsatt) om den stalker som under en lång tid gjorde att jag tappade tryggheten i mitt eget hem…

 

✴︎✴︎✴︎

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *