Linsgryta med indiska smaker

min alldeles egna linsgryta med smak av indien

 

Häromveckan tog jag bussen in till staden för lunch. Tid och lust fanns för en spontan sådan. Med mig själv. Tycker det är fantastiskt skönt att få välja ställa efter eget humör, smaska i tystnad tittandes på folk, vara själv bland andra och känna mig fullt tillfreds med sällskapet. Lunchstället jag valde den dagen är en personlig favorit- ett museum som serverar vällagad vegetarisk lunchbuffé. Hur härligt låter inte det?

Smakade där och då den godaste soppa jag tror att jag någonsin ätit. ”Indisk linssoppa med kokosmjölk”, stod det stolt på skylten som var fäst på kastrullen. Hur kul kan det vara frågade jag skeptiskt mig själv… Tills jag smakade och var fast.
Har sedan tjatat om denna soppa tills det igår var dags att försöka själv. Fast jag valde att göra soppan till en gryta (en så kallad dhal) med mestadels traditionella indiska smaker. Hur smarrigt som helst, prova du med!

Jessicas linsgryta med kokosmjölk, räcker till 10 personer

1 st stor gul lök
3 st vitlöksklyftor
3 st medelstora morötter
1 rågat kryddmått mald kanel
1 rågad msk färsk ingefära
1 rågad tsk mald spiskummin
1 knapp tesked cayennepeppar
2 st lime, saften
2 st grönsaksbuljongtärningar
1/2 kruka färsk koriander + blad till dekor
4 dl röda linser
400 ml krossad tomat
1/2 dl tomatpuré
400 ml kokosmjölk
3 dl vatten
olivolja till stekning
garam marsala
salt

 

Tips! Spara skalen från den pressade limen till ett gott bordsvatten tillsammans med till exempel lite färsk, tunt skivad ingefära- succé.

 

1. Hacka lök & vitlök. Slanta morötterna fint (de får gärna koka sönder vad det lider).
2. Fräs lök, vitlök & morötter i olivolja tills löken glänser & morötterna börjat mjukna.
3. Tillsätt kanel, fint riven ingefära, hackad koriander, spiskummin, tomatpuré, buljongtärningar & röda linser. Rör om ordentligt.
4. Tillsätt krossad tomat, saften från två lime & kokosmjölk. Rör om & låt koka upp.
5. Koka grytan i ca en timme, rör om med jämna mellanrum så den inte bränner fast i botten. Späd med mer vatten vid behov. Smaka av med garam marsala (en indisk kryddblandning), cayenne & salt.

Servera din gryta med luftigt vitt ris & ett gott bröd. Naan funkar såklart förträffligt men jag valde ett orientaliskt liba denna gång. Glöm inte pyntet, ögat vill också äta!

Smaklig spis.

 

✴︎✴︎✴︎

Tre fine frøkner!

fina fröknar fikar frukost

 

Min lediga tisdag var en speciell sådan. Datumet var sedan en tid vikt för loppisrunda i Skåne med prat, mysiga matstopp och gemenskap. Vi tre.
Så glad att drömmen blev verklighet och just så där minnesvärd som jag visste att den kunde bli.
För tisdag morgon kom kamraterna körande vid nio-snåret. Jag hade bjudit in och trots min morgontrötthet dukat frukostbordet, tänt ljus, slungat juice och antecknat var vi kunde tänkas fynda under dagen. Avslappnat, trivsamt och en fin start på vilket äventyr som helst!

 

Att börja äventyret över en frukost är klart underskattat i dagens samhälle!

 

mönstrad klänning a la 30:- & lika mönstrad burk

 

Kosan styrdes mot Höganäs där ett par loppisar har öppet vardagar även denna tid på året för att mynna ut i lunch i Saluhallen strax utanför den lilla staden. Jag som älskar nötkött men på sikt vill sluta äta djur uppskattar lunchbufféer där rotsakerna och grönsakerna är huvudrätten och den lokalt uppfödda kycklingen tillbehöret. Här var upplägget helrätt- vällagade grönsaker i rad och olika skepnader. Varmrätten (som det knappt fanns plats till på tallriken) var hur god som helst, tror knappt att jag ätit saftigare kyckling eller krämigare risotto. Lyckat att dessa blev ett tillbehör till grönsakerna istället för tvärtom 🙂

Efter att tre fina fröknar gjort Saluhallen, bekantat sig med charken och fått en förhandssmak av de korvar som de snart kommer saluföra så blåste vi vidare till Ängelholm. För där visste jag att det fanns två större loppisar!

Behöver jag säga att vi alla kom hem med fynd? Och att dagen var en sådan där som jag kommer förvara som ett glänsande smycke i mitt minnesskrin?

 

två signerade pannor från ronneby bruk- fyndade vid olika tillfällen

 

Och varför ska en sluta leta? Redan idag hade jag möjlighet att besöka Röda Korset hemma- vilket resulterade i ännu en prisvärd signerad gjutjärnspanna från Ronneby. Loppis är ett livsval just som så mycket annat!

✴︎✴︎✴︎

Ett stenkast mellan vinter & vår

frusen tage i ny mundering

Vi har haft några fina, nästan riktiga vinterdagar här i mina krokar och jag är så nöjd! För efter snön som blev liggande en vecka kom takdropp, istappar och kvittret från de pippifåglar små jag delar råkar dela tak med. Alltså, jag förstår vad du tänker och vill klargöra att det inte är imaginära fåglar på loftet utan fluffiga små saker av kött och blod. Som byggt sina bon under takpannorna och håller konsert från tidig morgon fram till lunch.

solsken & takdropp
lycka är att kunna snabbkyla i snö!
wallenbergare är mumma

Inte långt efter istapparna, takdroppet och fågelsången kikade de första snödropparna ur marken och nu är våren ett faktum i mitt hjärta. Vad mer händer på våren? Jo, loppisarna tinar fram och även fast de än så länge koncentrerar sin öppna tid främst till helger är jag lycklig över utflykter med fynd som hägrar.

 

När jag sökte fann jag vad jag hittade…

 

semlor är änglasång
wokade skaldjur till förrätt & råbiff till varmrätt är lyx
hemmagjord apelsinglass är kärlek

 

Jag har hunnit äta många goda middagar, fira Alla Hjärtans-dag, höra fler grodor hoppa ur en presidents mun än vad som borde vara möjligt under en hel livstid, bakat och mumsat semlor och ja- besökt en mängd loppisar! För just nu är det roligare än allt annat. Även om vare sig semlor eller matlagning kommer långt efter.

veckans loppisfynd
pyttesmå porslinsdjur till prylhyllan

Och sol. Jag har sett solen! Och kunnat njuta av densamma sittande i en stol med näsan mot himlen.

Det går bra nu.

✴︎✴︎✴︎

Jag dör gnälldöden & lagar pasta

vovvar små försvinner i drivorna

Har inte mycket tid. Vilken sekund som helst kan internet brusas för att kanske brytas helt under pressen från vädergudarna. De samma som straffar oss med snö under vintermånaden februari.
Här i Skåne har vi det ändå bra. Tycker jag. Många andra suckar och får utlopp för åratal av mentala besvikelser. På radion bryter de in med akuta meddelanden som ”detta är Trafikredaktionen & vi vill informera om att samtalen strömmar in. Det är snö på vägen. Vi upprepar, kör försiktigt, många ringer in angående att det är snö på vägen.

vi kan förjäkligt nog inte äta frukost ute!!!!!

Varken jag eller kärleken är väl särskilt vana av att ha en vardags-morgon-rutin som innefattar snö men vi har klurat. Kliver upp en kvart tidigare än annars- då hinner en få en blick över katastrofen och kör inte in i närmsta driva. För jag har märkt en sak. Visste du att färden blir enklare ifall du skrapar rutan? Funkar jättebra utan skrap när du kör rakt fram men är en direkt trafikfara så snart det kommer en sväng. Skåne är känt för att vara platt och rakt men under ett snöoväder ser en att det faktiskt inte stämmer…

kärleken riskerar skotta sig vilse mellan ytterdörr och uppfart. ska det behöva vara så i ett modernt land?! va?

 

Ta det lugnt, allt kommer ordna sig!

 

själv lagar jag saffranspasta med rostbiff & hoppas att det inte är vår sista måltid…

 

Vill inte skrämma dig som läser med denna report från det totala snö-kaoset i Skåne. Och kanske överlever vi… ❤️

✴︎✴︎✴︎

 

 

 

 

 

 

En liten skärva till…

Min första lediga dag sedan återkomsten från norr har jag tillbringat med att kika igenom kameraminnet, packa upp och känna in lugnet.
Som jag behövde den här alena måndagen hemmavid!

Och när jag väl tittade igenom de där, få bilderna från första dygnet såg jag ju att jag minsann har några egna som duger.

efter nattåg från skåne tog vi arlanda express & landade på sky city vid 7-snåret på morgonen- pigg böna stickar små sockor ❤️

 

 

Vissa av oss lyckades sova sittande, andra av oss sov på träbänk, ytterligare andra sov inte alls men var glada ändå…

 

hundspannet sätts samman av niklas, systers man
världens sötaste syster ser till att ivriga dragare inte sätter av i förväg
vi färdades harmoniskt på en kälke i kolsvarta kvällen & hela mitt jag log
för att komma fram till den välkomnande lavvùn
där syster kokade kaffe i sotig panna samtidigt som soppan hettade till sig ovan elden- minnesvärd middag
lördagsmys à la lappland
mamma äter inte godis ändå försvinner varje norsk chokladbit jag köper oroväckande snabbt! hon är som en sniffande chokladhund, min mamma…

Lappland är sannerligen ett eget land och att mina rötter finns i hjortronmyren, hängdrivan, iskristallen, samekniven och myggsvärmen är jag tacksam för!
Jag är samtidigt oerhört glad att ha funnit mitt liv i Skåne. För nu har jag två fantastiska hemma.

Och mamma. Lyckades med konststycket att smuggla hem en liten bit bubblig, orörd norsk mjölkchoklad!

 

✴︎✴︎✴︎

Vart är vi på väg?

nikkaluokta-soppa är mumma & perfekt under kalla, fattiga januari

 

du stör mannen… men vad sa du?
att ni snart ger er av? gääääsp…

 

reseledaren gillar koll & är gärna ute i god tid

På tisdag reser jag och tre väl utvalda kompanjoner till min mina hemtrakter och fast det redan pirrat i magen sedan biljetterna bokades så börjar det kännas att det är på riktigt.
Har tagit på mig jobbet som lite av en reseledare och älskar det! Att boka, ha koll på biljetterna, svara på frågor om kyla, pass och värdgåvor. Jag menar det! Minns så väl när jag och (lilla)syster fick frågan ”vad vill du bli?”. Jag svarade ”reseledare” och syster ”mamma”.

 

Mössa lånar jag av mamma som har ett huvud ungefär lika litet, eller stort, som mitt…

 

Fast vad packar jag själv ned? God bok, tidning med korsord, varma tröjor, varma skor…
För när jag har mitt liv i Skåne tycker jag inte det är värt pengarna att investera i vinterkläder för tusentals kronor. Bättre att låna och att vara flexibel. Overaller från storlek liten till storlek jätte (som i mitt fall) finns hos de flesta seriösa anordnare av turer.
Skor som är för stora fungerar utomordentligt att stylta runt i ett par dagar. Och mössor finns det i överflöd på plats.

Jag har det väldigt, väldigt bra på det viset, mina vänner också.
Och annars är det väl så att det löser sig? Tänker jag.

Som kanske gjorde rätt i att släppa reseledar-yrket? 🙂

 

✴︎✴︎✴︎

Låt oss snälla återgå

avskedsmiddagen blev en jätte-äggakaka med äpplafläsk som farmor älskade trots lite tvivel…

Efter en fullkomligt fruktansvärd promenad med vovvarna under förmiddagen (solen sken & världen gnistrade) hjälptes ett par timmar senare farmor och vovven Saga på tåget i Hässleholm för resan hem. Därefter kördes jag i blixtfart till jobbet som jag blev en halvtimme sen till, ingen fara alls men kroppens eget stress-alarm-system går igång, trots att jag flaggat för detta redan innan…

Lite efter nio i kväll kom jag hem till en ovan stillhet. Tystnad, en fåtölj som ser tom ut och vilsna pälsklingar. Vi har haft gäster i dagarna tolv, året är nytt och jag väldigt redo för rutiner. Just som efter semestern på sommaren.
Ulla & Tage hade däremot gärna levt kvar i en värld full av smakbitar och lediga famnar  av varm vila, det ser jag på dem.

 

Jag ❤️ VARDAG

 

Jisses så enkelt det kändes att kasta ihop en plåt varma mackor till kvällsmat, sätta sig framför tv:n och bara ta in det nygamla. Tror att många med mig behöver samma- vardag, tristess och extraordinäriteter som piggar upp med jämnt ojämna mellanrum.

 

✴︎✴︎✴︎

Gott Nytt År!

dukade med servisen jag fått av farmor för en massa år sedan
nu är vi redo att hugga in!

Livet har gått i 300 km/h den senaste tiden och ofta så att den rent av inte räckt till för allt jag velat göra. Men du minns du väl vad som gäller? Just det- gilla läget!
Det var en mycket trött jag som lämnade arbetet i fredags kväll. Trött men samtidigt glad över det stundande nya året och maten som skulle lagas och ätas i gott sällskap. Tycker lyx och flärd behövs alldeles särskilt nu när dygnets ljusa timmar är få.

till förrätt serverades en krämig karl-johan-risotto med parmesanflarn
till varmrätt bjöd vi på rimmad torskrygg (helt fantastiskt fin) med hasselnötsvinaigrette, picklade steklökar, svartrot, jordärtsskockspuré & syltad citron
till dessert serverade vi husets fläder-, hjortron- & chokladglass på en vit chokladkaka

Och mat det lagade jag sannerligen. Efter ordentlig sovmorgon körde jag igång vid lunchtid på Nyårsafton och hade väl serverat den sista tallriken en timme innan tolvslaget. Pjuhhh!!! Under ett par timmar av eftermiddagen hann jag känna panik och ”det här ror jag aldrig i land, det är för många moment!” Fast alla verkade nöjda och mätta när kvällen var slut och inga konstigheter inträffade. Eller jo, en konstighet. Jag lagade efter recept och stötte på problem redan när den allra sista ingrediensen skulle införskaffas. För inte tusan kunde jag hitta någon hasselnötsolja, trots att vi körde både stan och Åhus runt.
Ringde en jobbarkompis som då kom med en perfekt lösning. Rosta hasselnötter, gnid av skalen, hacka och lägg i rapsolja över natten. Fungerade perfekt så glöm inte det när du någon gång är på jakt efter den där udda men ack så viktiga ingrediensen…

 

Var en mycket urlakad jag som lämnade arbetet för välförtjänt ledighet

 

Fast vet du? Nästa gång jag lagar nyårsmiddag kommer jag låta bli att utmana mig själv till bristningsgränsen, det märkte jag att mina stackars nerver finner påfrestande obehagligt. Kött, sås och potäter får det bli i fortsättningen 😉

Jag njuter för fullt av min andra lediga dag. Farmor som fortfarande är kvar i Skåne blivit visad Tivoliparken med sina många träd, fåglar och orangeriet som jag tycker är så fint. Därefter körde vi en lång runda med bilen i förhoppningen om att få syn på ett vildsvin. Tji fick vi dessvärre även denna gång men samtidigt var utflykten mysig.

På spisen gottar den skånska äggakakan till sig och det är dags för mig att duka bordet för denna vistelses sista middag med farmor. Då är det väl vettigt att hon får med sig något riktigt gott, skånskt hem i minnet? resonerade jag.

Önskar dig än en gång ett riktigt Gott Nytt År! Det är vi alla värda så länge vi fortsätter vara snälla.

 

✴︎✴︎✴︎

Gläns över sjö & strand

fynd
förra veckans loppisfynd! fot till bordsgran, mässingsstakar & en trägris (självklart svensk) för fyra ljus…

I kväll har jag bokat biljetterna till Björkliden (Kiruna) så nu känns det definitivt även i magen- i januari åker jag hem. Men inte bara jag utan en liten samling av de finaste människor jag vet. Värmer högtidligt i bröstet bara jag tänker på det!

 

lusse
beroendeframkallande
advent
kaoset i den skånska vintern 😉

I övrigt är här ingen reda med något. Solen skiner lika starkt som gräset är grönt, fönstren putsades idag men inga stjärnor hänger ännu i fönstren, jag har snöat in på att baka lussekatter. Kan vara den bästa terapin mot stress någonsin! Lyssnar på julmusik och magiskt nog fungerar det. Men vad hände med gråa, trista november? Solen skiner ju varje dag och himlen är blå.

 

Min lilla fru, du är så söt, nu kör vi hem du kokar gröt…

Har en skrubb i hallen som ständigt är så belamrad med skit att det inte ens går att stiga in i den. Allt som för tillfället inte används hamnar där inne, nödlösningen som jag självbedrägligt nog varje gång tänker att jag ska reda upp så snart jag hinner. Skrubben ligger som svart klump i min mage och idag bestämde jag mig för att göra upp med den en gång för alla. Vet du? Det var riktigt trivsamt och gick snabbt. Nu hänger ytterkläderna på sin stång, väskorna på sin krok, allt skräp är kastat… Att organisera kan vara en av de skönaste sakerna som finns.

Nu ska här intensiv-googlas aktiviteter till de kommande tre dagarna av polarnatt och (förhoppningsvis) norrsken. Länge sedan jag bodde ”där uppe” men drömmen vore ju att kunna ge mina vänner gåvor i form av de godaste av smaker och vackraste av vyer. Tänker mig hundspann, ishotell, ren, ripa, snöglitter och tystnad. Det hade gjort mig lycklig!

Nu hänger en stjärna i vart rent fönster, kärleken har slutat studsa av frustration över allt stök och friden kan börja!

✴︎✴︎✴︎

Fabulös dag i tjänsten!

 

vilhelms1
ett urval av lycka & första gången jag smakar get-parmesan

I dag har jag haft den enorma förmånen att åka på studiebesök tillsammans med min chef. Vi styrde kosan mot Vilhelmsdals Gårdsmejeri och de fantastiska ostar som produceras här. Hade bokat tid på förmiddagen och när vi kom körande till gården sken solen över Österlen som visade upp sitt allra bästa jag. Välkomnades gjorde vi först av två gäss, en vovve, några hönor, getter och en kisse- men snart kom ostmästaren skyndande över gårdsplanen för att be om ursäkt över att vi fått vänta. Ja, det var ju himla jobbigt där i den solgassande idyllen… 
Morgonens sysslor inom osttillverkningen verkade ha blivit försenade, vilket vi fick en ny ursäkt för. Kunde vi tänka oss att snabbt följa med? Ostmassan behövde nämligen genast formsättas. Vi fick raskt på oss vita rockar och vita tofflor och hastade in i rummet där allt händer. Jag säger bara- doooooften! Av getost. Min himmel sicket lyckligt ögonblick i mitt liv. Ögonblicket blev till timmar där i den där lilla byggnaden och vi fick vara med om ett möte människor emellan som jag sent kommer glömma. Prat om ostarna, prat om visioner, prat om livet, prat om gemensamma nämnare, prat om när livet jäklas, prat om bakterier, prat om mjölk, prat om värderingar, prat om produkter, prat om slitet för en liten företagare, prat om skevheten i världen, prat om kärleken till omsorgsfullt producerad mat, prat om känslan i magen när en ser sömnigt ser solen gå upp över slätten, genom fönstret på sitt eget mejeri…

 

vilhelm2
med vilhelmsdals älskar jag allt från engagemanget & konceptet med det lilla gårdsmejeriet till de färdiga produkterna som visar att det går att briljera även som liten producent!

Mitt i allt frågar Lars, som ostmästaren heter, mig om var jag kommer ifrån? Minns inte om han föreslog Umeå. Berättade lika stolt som vanligt att jag är uppväxt i Kiruna och om frågeställaren verkar genuint intresserad lägger jag till ”ja, eller från Björkliden, ytterligare tio mil norrut.” Frågeställaren visade sig i detta fall vara genuint intresserad. Han är nämligen utbildad skidlärare som bott i mina hemtrakter och upplevt en av sitt livs mest värdefulla dagar på skidor från Riksgränsen, till Voitasrita och in i Norge. Han hade svårt att slita sig från historierna om härliga vandringar och hur Rautas (av alla ställen på jorden) på något vis kändes som hemma första gången han passerade. Och hur den känslan fortsätter att drabba honom varje gång han är där. Häftigt 🙂

 

När jag med egna ögon fått se vilket slit som ligger bakom en ost tillverkad med kärlek känns det inte märkligt att den kostar. Snarare märkligt att den inte kostar mer.

 

Utöver pratet och kunskapen fick vi även spana in ostarna som ligger för lagring. Intressant att som idag få se proceduren från ystning, till formsättning och lagring i olika stadier.
Smakprover var det också gott om och det är ju för härligt att från djupet av sitt hjärta himla lyckligt med ögonen samtidigt som en smaskande utbrister:
– Mmmmm, jag uppriktigt avgudar den här osten!

Jag jobbar med ost, har tillverkat någon enklare hobby-variant hemma och tyckt att jag vetat på ett litet ungefär hur det går till. Det visste jag inte.
Och framförallt hade jag ingen aning om jobbet som ligger bakom. Allt från sådden av getternas bete till mjölkningen, rengörningen av mjölktankarna och vikten av hur ostmassan behandlas. Det är en hel vetenskap och när allt, som här, går rätt till är det inte konstigt att osten kostar. Snarare märkligt att den inte kostar mer…

——————-

Efter de fullkomligt omvälvande timmarna i ett fuktigt mejeri styrde vi färden vidare till lunch på Olof Viktors för att avslutas med ett besök på Hammenhögs Gård som tillverkar rapsolja och produkter baserade på densamma. En rapsolja som inte heller den går av för hackor.

Vilken välsignad jobbförmån!

 

✴︎✴︎✴︎