Tre fine frøkner!

fina fröknar fikar frukost

 

Min lediga tisdag var en speciell sådan. Datumet var sedan en tid vikt för loppisrunda i Skåne med prat, mysiga matstopp och gemenskap. Vi tre.
Så glad att drömmen blev verklighet och just så där minnesvärd som jag visste att den kunde bli.
För tisdag morgon kom kamraterna körande vid nio-snåret. Jag hade bjudit in och trots min morgontrötthet dukat frukostbordet, tänt ljus, slungat juice och antecknat var vi kunde tänkas fynda under dagen. Avslappnat, trivsamt och en fin start på vilket äventyr som helst!

 

Att börja äventyret över en frukost är klart underskattat i dagens samhälle!

 

mönstrad klänning a la 30:- & lika mönstrad burk

 

Kosan styrdes mot Höganäs där ett par loppisar har öppet vardagar även denna tid på året för att mynna ut i lunch i Saluhallen strax utanför den lilla staden. Jag som älskar nötkött men på sikt vill sluta äta djur uppskattar lunchbufféer där rotsakerna och grönsakerna är huvudrätten och den lokalt uppfödda kycklingen tillbehöret. Här var upplägget helrätt- vällagade grönsaker i rad och olika skepnader. Varmrätten (som det knappt fanns plats till på tallriken) var hur god som helst, tror knappt att jag ätit saftigare kyckling eller krämigare risotto. Lyckat att dessa blev ett tillbehör till grönsakerna istället för tvärtom 🙂

Efter att tre fina fröknar gjort Saluhallen, bekantat sig med charken och fått en förhandssmak av de korvar som de snart kommer saluföra så blåste vi vidare till Ängelholm. För där visste jag att det fanns två större loppisar!

Behöver jag säga att vi alla kom hem med fynd? Och att dagen var en sådan där som jag kommer förvara som ett glänsande smycke i mitt minnesskrin?

 

två signerade pannor från ronneby bruk- fyndade vid olika tillfällen

 

Och varför ska en sluta leta? Redan idag hade jag möjlighet att besöka Röda Korset hemma- vilket resulterade i ännu en prisvärd signerad gjutjärnspanna från Ronneby. Loppis är ett livsval just som så mycket annat!

✴︎✴︎✴︎

Jag dör gnälldöden & lagar pasta

vovvar små försvinner i drivorna

Har inte mycket tid. Vilken sekund som helst kan internet brusas för att kanske brytas helt under pressen från vädergudarna. De samma som straffar oss med snö under vintermånaden februari.
Här i Skåne har vi det ändå bra. Tycker jag. Många andra suckar och får utlopp för åratal av mentala besvikelser. På radion bryter de in med akuta meddelanden som ”detta är Trafikredaktionen & vi vill informera om att samtalen strömmar in. Det är snö på vägen. Vi upprepar, kör försiktigt, många ringer in angående att det är snö på vägen.

vi kan förjäkligt nog inte äta frukost ute!!!!!

Varken jag eller kärleken är väl särskilt vana av att ha en vardags-morgon-rutin som innefattar snö men vi har klurat. Kliver upp en kvart tidigare än annars- då hinner en få en blick över katastrofen och kör inte in i närmsta driva. För jag har märkt en sak. Visste du att färden blir enklare ifall du skrapar rutan? Funkar jättebra utan skrap när du kör rakt fram men är en direkt trafikfara så snart det kommer en sväng. Skåne är känt för att vara platt och rakt men under ett snöoväder ser en att det faktiskt inte stämmer…

kärleken riskerar skotta sig vilse mellan ytterdörr och uppfart. ska det behöva vara så i ett modernt land?! va?

 

Ta det lugnt, allt kommer ordna sig!

 

själv lagar jag saffranspasta med rostbiff & hoppas att det inte är vår sista måltid…

 

Vill inte skrämma dig som läser med denna report från det totala snö-kaoset i Skåne. Och kanske överlever vi… ❤️

✴︎✴︎✴︎

 

 

 

 

 

 

En som väntat på nåt gott!

 

lapporten en januarimorgon när torneträsk ännu inte fryst till is
iskonst vid strandkanten

 

Så kom då äntligen Viktors bilder farande på den elektroniska brevlådan och jag blev glad som ett barn över att få se min hembygd genom en annan fotointresserad människas glasögon. Och gissa om jag log med hela ansiktet- han har sannerligen trivts.

Nu sitter jag med tårar i ögonen och ser min hembygd ur en annans perspektiv. Så vackert!

hela gänget med fotografen till vänster!
hänförelsen när världen är rosa & blå

 

 

Kalla dagar som fyller mig med värme…

 

pulkaåk i lilla hemmabacken
björkliden från ovan under en av våra sena promenader
ännu en kvällsbild
utsikten från föräldrahemmets gårdsplan är inte fy skam
stormen drar in…
ripa i kanelsky, serverad med ren potatisterrin 🙂
vacker kvällsvandring

 

Jag kan ha råkat växa upp på en av planetens vackraste platser. Tack universum, tack mamma & pappa, tack resevännerna!

 

✴︎✴︎✴︎

En liten skärva till…

Min första lediga dag sedan återkomsten från norr har jag tillbringat med att kika igenom kameraminnet, packa upp och känna in lugnet.
Som jag behövde den här alena måndagen hemmavid!

Och när jag väl tittade igenom de där, få bilderna från första dygnet såg jag ju att jag minsann har några egna som duger.

efter nattåg från skåne tog vi arlanda express & landade på sky city vid 7-snåret på morgonen- pigg böna stickar små sockor ❤️

 

 

Vissa av oss lyckades sova sittande, andra av oss sov på träbänk, ytterligare andra sov inte alls men var glada ändå…

 

hundspannet sätts samman av niklas, systers man
världens sötaste syster ser till att ivriga dragare inte sätter av i förväg
vi färdades harmoniskt på en kälke i kolsvarta kvällen & hela mitt jag log
för att komma fram till den välkomnande lavvùn
där syster kokade kaffe i sotig panna samtidigt som soppan hettade till sig ovan elden- minnesvärd middag
lördagsmys à la lappland
mamma äter inte godis ändå försvinner varje norsk chokladbit jag köper oroväckande snabbt! hon är som en sniffande chokladhund, min mamma…

Lappland är sannerligen ett eget land och att mina rötter finns i hjortronmyren, hängdrivan, iskristallen, samekniven och myggsvärmen är jag tacksam för!
Jag är samtidigt oerhört glad att ha funnit mitt liv i Skåne. För nu har jag två fantastiska hemma.

Och mamma. Lyckades med konststycket att smuggla hem en liten bit bubblig, orörd norsk mjölkchoklad!

 

✴︎✴︎✴︎

Übermäktiga dagar hemmavid

ann, viktor, uffe & lapporten
solen lyser på fjälltopparna men har ännu inte nått byn…

Har landat på Skånsk mark efter fullständigt magiska dagar hemma. Då jag är ytterst ointresserad av tekniskt fotografi (som att använda stativ, justera slutartider & ISO) blev jag helt till mig när en av kamraterna älskar just det! Väntar in Viktors bilder och bjuder under tiden på några av mina.

 

Hjärtat svämmar över av stolthet- min familj är något utöver… ❤️

 

Min kropp är fylld av bultande tacksamhet för från det att vi landade på Kiruna Flygplats har vi alla blivit varmt omhändertagna. Idel bäddade sängar, närvaro, genuin matlagning, tillgång till bil, fri entré till kylskåp och varm gemenskap men samtidigt utrymme för egna drömmar. Så är jag uppväxt och så fungerar det fortfarande. Är oerhört stolt över över syster med familj, mamma & pappa. Ni är bäst, allihop!
Och för dig som kanske tycker att jag tjatar? Går det? Att uppskatta för mycket?

Dagarna som varit är några av de mest magiska i mitt liv. Har lyckats se snön & isen ur en besökares vinkel. Känt knarret under skon. Hört tystnaden.

 

✴︎✴︎✴︎

 

Vinter i Skåneland

vovvar små poserar på nya lakan
när prognosen säger ”snö kommer falla över skåne”

 

Vaknade med ond nacke, snorig och tung i huvudet. Som vilken annan dag som helst de senaste två månaderna. På jobbet avlöser nämligen förkylningarna varandra men själv har jag peppar, peppar ta i trä klarat mig från att bli sängliggande. Fast en sak var ovanlig denna morgon, vet du vad? Jo, förutom symptomen som tyder på annalkande sjukdom ställde regnbågsfjärlilar till med velodrom-race i magtrakten. Om mindre än en vecka vaknar jag hemma i norrland!

 

Jag har med tiden blivit cynisk vad gäller vinterprognoserna i Skåne

 

det gamla krutbruket i torsebro
mäktig ek & stugor små
del av skyddsmur runt bruket- idag som ett konstverk

 

husets ädelost-fettuchine med rökt skinka, champinjoner & spenat
besattheten för ”grekisk” sallad håller i sig, minimozzarellas gör ensemblen komplett!
må-bra-mat! för visst är det väl nuet vi ska leva i?

I övrigt vaknade jag till snökaos denna förmiddag. Hade blivit lovad två centimeter kall nysnö men fick hålla till godo med lite florsocker i kakelskarvarna- Skånsk vinter, haha!
Kärleken kom med den utmärkta idén att röra på benen vid krutbruket i Torsebro och där var det som att gå omkring i en pepparkakshus-kuliss. Tror det är vad jag älskar mest med Skåne. Närheten till allt och tillgången till orörda pärlor… Vi kan köra runt varje helg hela året men aldrig utforska samma ställe två gånger.

Vad vore väl fri tid utan att klämma och känna i matbutiken? Utan att komma hem och hacka så tårarna sprutar? Utan smakandet & testandet? Utan dukandet och pratandet?

Vore ungefär lika befängt som att inte vila nära, tillsammans med bok varje ledig eftermiddag!

 

✴︎✴︎✴︎

Låt oss snälla återgå

avskedsmiddagen blev en jätte-äggakaka med äpplafläsk som farmor älskade trots lite tvivel…

Efter en fullkomligt fruktansvärd promenad med vovvarna under förmiddagen (solen sken & världen gnistrade) hjälptes ett par timmar senare farmor och vovven Saga på tåget i Hässleholm för resan hem. Därefter kördes jag i blixtfart till jobbet som jag blev en halvtimme sen till, ingen fara alls men kroppens eget stress-alarm-system går igång, trots att jag flaggat för detta redan innan…

Lite efter nio i kväll kom jag hem till en ovan stillhet. Tystnad, en fåtölj som ser tom ut och vilsna pälsklingar. Vi har haft gäster i dagarna tolv, året är nytt och jag väldigt redo för rutiner. Just som efter semestern på sommaren.
Ulla & Tage hade däremot gärna levt kvar i en värld full av smakbitar och lediga famnar  av varm vila, det ser jag på dem.

 

Jag ❤️ VARDAG

 

Jisses så enkelt det kändes att kasta ihop en plåt varma mackor till kvällsmat, sätta sig framför tv:n och bara ta in det nygamla. Tror att många med mig behöver samma- vardag, tristess och extraordinäriteter som piggar upp med jämnt ojämna mellanrum.

 

✴︎✴︎✴︎

Renhornet är pyntat & julen här!

 

julgrupp vänlig för astmatiker

 

Herrejösses sådan kommers det är på jobbet i dessa tider. Jag somnar i bilen på väg hem varje dag- vilken tur att det är kärleken och inte jag som kör! Himla skönt är att ju högre tryck, desto roligare- tycker jag.

I skrivande stund står årets julskinka för griljering i ugnen samtidigt som farmor och vovvarnas syster Saga alldeles snart anländer. En liten stund att andas innan julen obönhörligen, officiellt är igång.

Ju högre tryck desto roligare!

 

pyntat renhorn- jag vill ha ljus överallt!

 

Huset är pyntat, fyllt med växter lämpliga även för allergiker (julstjärna, hyacint, amaryllis och gran går bort) och nu hör jag att de kommer!

✴︎✴︎✴︎

 

 

 

 

Sankta Lucia

saffranskladdkaka med lingon- rekommenderas!

Alldeles, alldeles snart är det jul! Om en vecka hämtar vi farmor vid tåget och till dess är det rakt bara att laga och baka för allt en är värd.

loppispynt samsas med fynd 🙂

 

Jobbar denna jul men tror inte det är därför stämningen är svår att finna- har inte känts så här eländigt sedan jag flyttade söderöver. I år firar kärleken med sina föräldrar och syster dagen innan julafton- då jag naturligtvis råkar jobba. Aftonen i sig blir därmed inte särskild alls. Fast hör det inte vuxenlivet till? Att se på Kalle, gråta en skvätt inombords och gilla läget.

 

Snart, snart är det dags…

 

 

finaste adventsfikat blev till marsipan-verkstad

Påminner mig ständigt om att julen är en känsla, inte en dag.
Har dessvärre tappat bort dem bägge.

Så får det lov att vara ibland.

 

✴︎✴︎✴︎

Gläns över sjö & strand

fynd
förra veckans loppisfynd! fot till bordsgran, mässingsstakar & en trägris (självklart svensk) för fyra ljus…

I kväll har jag bokat biljetterna till Björkliden (Kiruna) så nu känns det definitivt även i magen- i januari åker jag hem. Men inte bara jag utan en liten samling av de finaste människor jag vet. Värmer högtidligt i bröstet bara jag tänker på det!

 

lusse
beroendeframkallande
advent
kaoset i den skånska vintern 😉

I övrigt är här ingen reda med något. Solen skiner lika starkt som gräset är grönt, fönstren putsades idag men inga stjärnor hänger ännu i fönstren, jag har snöat in på att baka lussekatter. Kan vara den bästa terapin mot stress någonsin! Lyssnar på julmusik och magiskt nog fungerar det. Men vad hände med gråa, trista november? Solen skiner ju varje dag och himlen är blå.

 

Min lilla fru, du är så söt, nu kör vi hem du kokar gröt…

Har en skrubb i hallen som ständigt är så belamrad med skit att det inte ens går att stiga in i den. Allt som för tillfället inte används hamnar där inne, nödlösningen som jag självbedrägligt nog varje gång tänker att jag ska reda upp så snart jag hinner. Skrubben ligger som svart klump i min mage och idag bestämde jag mig för att göra upp med den en gång för alla. Vet du? Det var riktigt trivsamt och gick snabbt. Nu hänger ytterkläderna på sin stång, väskorna på sin krok, allt skräp är kastat… Att organisera kan vara en av de skönaste sakerna som finns.

Nu ska här intensiv-googlas aktiviteter till de kommande tre dagarna av polarnatt och (förhoppningsvis) norrsken. Länge sedan jag bodde ”där uppe” men drömmen vore ju att kunna ge mina vänner gåvor i form av de godaste av smaker och vackraste av vyer. Tänker mig hundspann, ishotell, ren, ripa, snöglitter och tystnad. Det hade gjort mig lycklig!

Nu hänger en stjärna i vart rent fönster, kärleken har slutat studsa av frustration över allt stök och friden kan börja!

✴︎✴︎✴︎