Hälsan tiger inte alltid still

dagsformen

 

När november gör sig redo för att lämna över stafettpinnen till december och vänner först försiktigt men sedan mer otåligt efterlyser aktivitet på bloggen så förstår jag att; ibland kanske det är bättre att vara nere när en skriver än att inte skriva alls?

För jag har sannerligen en dipp som jag inte vill dra ner någon av er andra i. Du vet?
När är en är småkrasslig mer eller mindre för jämnan, när en känner hur en inte tillför världen någon energi, när saker inte alls går fel men inte heller rätt, när ingenting är just ingenting och därtill det evigt strilande mörker som kännetecknar Skåne denna gudsförgätna årstid. Tio nyanser av grått och hundra procent luftfuktighet i måttligt varierande grad. Grått och olika stril på regnet med andra ord.

Fast det vore orättvist att beskylla mitt alltid annars så vackra Skåne för det tankarna i huvudet gör med humöret. Jag kan till exempel få hjärtsnörp när jag kommer på att ”snart åker jag bara hem för begravningar”… För den vetskapen är sorgesam!
Mina föräldrar träffade jag senast i juni, min syster med familj i januari. Mamma och pappa pratar jag med i telefon åtminstone en gång varje vecka- jag ringer. Min syster har jag samtalat med kanske fyra (?) gånger det senaste året- som allra allra hastigast.
Det är mina nära familjerelationer. Det tar att flytta långt. Så här i juletid känner jag att priset är nästintill omänskligt högt… Fastän jag valt det själv.

Mormor är inte frisk. Rakt inte farmor eller farfar heller. Vet att morfar behövt mitt sällskap sedan ett par år tillbaks och att inte kunna vara där gör så ont att det värker i bröstet. För när jag var barn stod mormor och morfars dörr öppen för mig. Det var tillsammans med morfar jag lärde mig att ifrågasätta, det var honom jag i vrede lämnade när den politiska diskussionen blev för snårig och det var han som minuter senare långsamt körde i kapp med bilen fullt medveten om att känslorna hunnit svalna. Och att jag redan då var för lat för att gå 🙂

Så.
Just nu är inte tiden för mig att inspirera.
Nu är mer tiden att låta de värkande tankarna komma till ro.
Och att varsamt nära den mentala blomsterrabatt jag ska komma att skörda när det drar än hårdare kring knuten.

Varm kram från en som vet att ta hand om sig & väldeligen uppskattar dig som saknar läsningen! ❤️

✴︎✴︎✴︎

Grönkål & vänner

ännu lövklädda armar

På häromdagens promenad till jobbet sken solen så härligt att en vårfeeling började växa i mitt bröst. Ville plötsligt vända åter hem, tända grillen och blanda till en klirrande drink med mycket smak av lime. Slå mig ned på altanen, vända ansiktet mot solen och ta en personlig timeout med enda avsikt att njuta.

Fast riktigt så vettigt är såklart inte det vuxna livet.

 

pankopanerad spätta med rostade rotfrukter & ett smarrigt smör (eget hittepå: smör, citron, kapris, salt)

 

en mer passande symfoni

 

 

 

 

Att hösten omgående borde övergå i smällkall vinter är rakt inget de skånska vädergudarna vill kännas vid…

 

havskräftstjärtar är lyx för smaklökarna!
& ifall en kan låta bil att smaska i förtid så gör de sig gott i en skaldjurssoppa
…med en bit hembakt bröd som bästa vän nästefter det vita vinet

Istället har jag jobbat mig genom veckan och sett till att njuta ordentligt undertiden. Som när jag pratade en stund med en dam som genast sällades till min samling av kloka sådana. För det gäller att välja sina förebilder nogsamt. Minns du när du som barn kanske himlade med ögonen och dina välmenande föräldrar sa ”passa dig, du kan bli sån!
Just så är det med samlingen av tanter. Kanske blir jag sådär klok, vettig och modig en dag.

frågade snällt ifall jag fick låna receptet från jobbet & har kunnat njuta av grönkål, sötsyrlig dressing, rostade kärnor, krispigt äpple & torkad frukt- vintersallad i en kombination som inte går av för hackor
passar utmärkt tillsammans med grillad korv & het mangosallad

Utöver att ha hittat ytterligare en tant till min samling har här lagats mat i mängder och laddats ned en app som hjälper mig att lära språk. I unga år valde jag Humanistiskt program på gymnasiet då drömmen var att bli, håll i dig, flygvärdinna eller tolk. Har till exempel läst latin. På den tiden behövde jag knappt öppna boken för att klara proven men jag märker att (hjärn-)tiderna förändrats. I detta nu fräschar jag upp tyskan inför en vårlig resa till Berlin men jag har även laddat ner Italienska som är ett språk med härlig rytm och ursprunget till en hel del förstklassig matlagning.

tage är redo för vinter, fast varför måste en vettig jacka för liten hund kosta nästan 600 kronor?
mannekängar inte jättegärna 🙂

Till våren åker jag alltså till Berlin med en vän. Har av högtst oklar anledning tagit på mig reseledar-rollen och bokat såväl flygbiljetter som hotell. Jag reser inte mycket alls och märker hur tiderna förändrats. Finns en hel uppsjö av alternativ och en kan omöjligt välja rätt. Hoppas att tanten som börjat växa i mig gör att jag genomskådar turistfällorna och håller balansen. Oj, som jag redan längtar!

 

 

prisvärd lyx
älgfilé med en rödvinssås som blev magisk, hasselbackspotatis, rotfrukter & riven tryffel

Visst känns det överlyxigt att köpa den färska svarta tryffel som kostar nästan tiotusen kronor kilot? Och därtill älgfilé? Ja, hur lyxigt som helst men knappt dyrare än två snabbmatsmål på Max. För laga mat tycker jag ju om, arbetet tar jag mig gärna an.

Perspektiv.

✴︎✴︎✴︎