Är det på riktigt viktigt att vara bäst?

lupinerna är i full gång & snart är det den bedårande jasminens tur. hon knoppar strax utanför bild men får mig varje år att desperat leta parfym som doftar samma… för efter sommarkvällar sittandes i doftriktningen är det en sorg den dag det avtar!
ulla coachar från bänken…
…i hettan en stund senare 🙂

 

Efter en eländig vinter lika full av mörker som snö, regn och blåst så välkomnar jag sommaren. Den som för ett par veckor sedan kom, överväldigade oss och fick mig att åter vilja leva livet ute i det fria. Visste du att jag varje sommar överväger att att bli naturist och bosätta mig i en husbil för att flytta med ljuset och ta jobb där jag får ett?  Har slitit många dagar de senaste två veckorna men lyckats klämma in viktig tid under blå himmel mellan varven. Nu är axlarna brunbrända och humöret i stabil balans.
När den första vågen av hetta nu lämnat luften och det på spisen står en indisk gryta slår det mig. Hur många gånger fick jag tugga i mig koriander innan den gick från vedervärdig till hanterbar till rent njutbar? Många.

Fast det är faktiskt inte sommaren jag vill skriva om idag utan den vetenskapliga teori att vem som helst kan bli expert på vad som helst om en bara tränar i 10,000 timmar.
Jag tror rakt inte på det!
Förklarar: Om jag började spela piano idag och gav allt jag hade i 10,000 timmar så skulle jag inte bli en konsertpianist värdig Europa, säg vad du vill men det skulle jag faktiskt inte. Därtill är mina fingrar alltför korta och mina öron ointresserade. Jag skulle bli himla mycket bättre, kanske omskola mig till musiklärare och på kuppen börja plugga till ljussättare vid konserter. Fullt möjligt.

 

semestern avnjuts nästan bäst nu, drömmande över en kartbok
icke-grillarna fick faktiskt till det en varm afton!
spelar det någon roll vad maten smakar när mår gott i kvällssolen? ja, faktiskt 😉

Varför skulle jag inte bli expert och bäst på 10,000 timmar?
Helt enkelt för att jag inte har ett genuint musikintresse. För att jag inte har ett genuint intresse i att bli expert. Att vara bäst är inte bäst i min värld. Det klarar rimligtvis varenda envis, självupptagen människa av!

Jag behöver få tid att tröttna på morgnarna vid havet, matlagandet, resandet, loppisfyndandet och fotandet. Jag behöver fortsätta se den hemlösa på bussen, den skolösa på brännhet asfalt…
Om jag mot förmodan skulle stå som vinnare efter ett lopp om hundra meter häck en dag så är jag ganska säker på att jag fokuserat för mycket på mitt eget och för lite på andras välmående på vägen dit.

frukost denna söndag-morgon på stranden
kvalitet på levandet!
lördagsbubbel bara för att solen skiner

Vad tycker jag själv att jag är uthålligt duktig på? Att hålla löften, komma ihåg födelsedagar, köpa personliga presenter, fråga hur mina medmänniskor mår, laga en hyfsad söndagmiddag, vakna när klockan ringer, se det positiva i en regnig dag, skriva för hand, ge människor en chans, tacka… Är inte bäst på en enda av dem och det räcker gott.

Se, det finns så många saker som är viktigare än att bli expert på bara en enda!

 

 

✴︎✴︎✴︎

Små frön slår rot

 

strandhäng med mackor, korv & smoothie

 

Jag är oerhört lyckligt lottad, jag som kan oroa mig för äppelträdens blommning eller hur altanens plank känns under mjuka fötter.
Annat jag kan sken-oroa mig för är om solens krukväxter kommer ta sig, om insekterna trivs här hemma och hur vi ska ha råd när tv´n dör. Jag har uppenbarligen ingen aning om vad det innebär att vara fattig.

 

Jag vet inte hur det känns eller vad det skulle göra med mig

 

 

en blyg klättrare
lokala ägg- älskar´t!
bästa förrätten- sojabönor, groddar, sojamajjonäs & räkor

Jobbar mest hela tiden men får var dag inspiration som passar hemma-kockandet. Lyxliv att fritt kunna smaka, kombinera och bli bättre.

 

just här är vi nu- mellan betor & svensk sparris

 

Förra lördagen spenderades i Köpenhamn och där vi satt i kvällssolen tillsammans med åtminstone tvåhundra hungriga så slog tanken mig- här skulle det vara perfekt att slå till. Alls inte så att jag ville men det har ju hänt förut. En skytt eller en rusande lastbil. I tidningarna skulle det ha stått att hundratals människor samlats för att äta italiensk pizza i vårsolen…

Vad hade jag gjort när första skottet brann? Och varför behöver jag ens förbereda mig mentalt?

 

 

✴︎✴︎✴︎

Köpenhamn tur & retur

första tågresan över öresundsbron, på väg mot goda tider…
äntligen strålande sommarvarmt
emma hade bokat bord på st. annas som serverar förstklassiga smörrebröd & även fyller snapsglaset mer än någon ytspänning borde mäkta med
vi blev sannerligen inte besvikna

 

 

Köpenhamn tog mig med storm!

Finns grader av förväntan, den kan ligga som en klump i magen, kännas diffus eller göra mig spänd. Men den kan även kittla i bröstet, göra mig otåligt pirrig och nyfiken.
Gissa vilken förväntan jag vaknade med denna lördagmorgon då klockan ringde för avfärd till Köpenhamn tillsammans med tjajjorna?
Samlades i Kristianstad och tog tåget till grannlandets huvudstad. En nätt färd på mindre än två pratiga timmar. Kom fram i alldeles lagom tid för att hinna promenera till restaurangen där ett bord fanns bokat för att under två timmar frossa i smörrebröd. Det lilla stället hade servitörer som jag kom att beundra, riktigt god mat och fönstret fullt av umärkelser från Guide Micheline.

kalvlever på den klassiska servisen= njutning
himmel för fyra matälskare

Jag var den enda i sällskapet som inte upplevt Danmark i vuxen ålder och vad är väl då bättre än att göra så tillsammans med kloka, matintresserade vänner?
Vi hann inte mer än ta rulltrappan upp från perrongen innan en man kom med en tänd cigarett inomhus (som svensk med någon form av astma reagerar en ju med fasa!) och när stationen strax efteråt tog sina skyddande vingar från oss och vi klev ut i vimlet på gatan utanför så såg jag tämligen omgående hur ett wienerbröd täckt av choklad blev uppätet i farten. Vilket genast fick mig att älska Köpenhamn. Ja, älska! Staden lever upp till allt jag sett och läst… Den förställer sig inte.

hamnen med restauranger en ska undvika, har jag fått lära mig
överallt ett hav av människor
efter att ha knatat gata upp och gata ned fick jag chans att köpa apelsindryck- kan vara det godaste någonsin
härlig färg samsas med porträttmålare & gatumusikanter med blicken fäst i fjärran

 

på west market testade jag ugandisk snabbmat & blev kraftigt inspirerad
vegetarisk äggrulle med smaskig fyllning
hittade kött-byn med dess miljoner matställen, innan hemfärd
hur imponerande är inte dessa pizzor?

Vi åkte hemifrån före klockan tio på morgonen och kom åter närmre elva på kvällen. Trötta och lite lagom fnissiga. Kärleken hämtade vid tåget och snacka om att ens egen hemstad kändes som en död håla i jämförelse.

Köpenhamn ligger bara en dryg timme bort men jisses så mycket jag har kvar att uppleva. Trädgårdar, stadsdelar, restauranger, att slå mig ned på närmsta gräsmatta med en öl köpt i matbutik…

Jag ❤️ Köpenhamn. Återvänder snart!

 

 

✴︎✴︎✴︎

En lantis i större stad

återerövrar den svenska flaggan (återkommer till detta)

Har en modig chef- vem skulle annars skicka en lagomt förvirrad norrländsk kvinna i sina bästa år till en hyfsat stor stad över dagen? På sin första dag som ansvarig för Maxiköket dessutom?

Tack mamma och pappa för att ni lärde mig att resa och att läsa på skyltar- det hänger i. Jag fann allt med en gång och då är det ändå några år sedan jag behövde manövrera kring olika plattformar. Den grundtryggheten är guld värd.

 

vi började med frukost, lyssnade till såna som kan, förde anteckning, smakprovade & så fortsatte dagen…

Att hitta fram före utsatt tid är ytterst viktigt för mig som person. Jag behöver få chansen att känna av stämningen, reka platsen, samlas lite anonymt bland andra medverkande. På så vis ger jag mig själv chansen att kunna ha en bra dag. Vaga scheman ger mig nämligen ont i magen, vaga direktiv likaså. Här får jag ge mig själv en guldstjärna- det är snällt att ge sig själv de bästa förutsättningarna.

Väl på plats pratades det inspirerande om jobbet. I timmar. Lyxhemlisar!

 

fick en stund över att turista innan hemfärd

 

 

Tack mamma & pappa för att ni lärde mig resa!

med mitt nya resemod blev jag sugen på att likt ett maskrosfrö ge mig av längre

Efter avslutade timmar i inspirationens tecken ställde jag mig utanför den främmande  butiken för att beställa en taxi tillbaks. När den lågmälda kvinna jag fattade tyckte för redan sekunden vi sågs kom ut och frågade lika naturligt ifall jag ville ha skjuts. Tackade ja och fick några verkliga minuter i en bil tillsammans med en varm människa jag aldrig träffat ifall idag inte fanns. Tycker mycket om den sortens omtanke. Värdesätter den sortens tanke.

—-

Kärleken körde mig till tåget vid 6-snåret i morse. Tolv timmar senare kom jag hem till den lilla staden- välbehållen. Men jisses vilken utmaning det varit för en eftertänksam en som mig! En okej utmaning.

Skjutsen tillbaks till stationen är det som värmer mest.

 

 

✴︎✴︎✴︎

Vad krävs för att en söndag ska få titulera sig ledig?

säljs en mängd plantor- både av yrkesmän & hemmaentusiaster
lyngby gård innbäddad i raps

Min dag har varit lite tvärtom. Startade nämligen utan väckarklocka med en piggt effektiv morgon. Följde upp med utflykt till Degeberga, där det var trängsel vid bankomaten och den årliga trädgårdsmarknaden. För första gången i mannaminne ville vädret väl och det var mer avslappnat än vanligt att prata perenner med kunniga seniorer. Passar på att fråga de mest grundläggande saker och får vänliga svar. ”Trivs solrosor i full sol eller låter det bara så på namnet?”, kan jag ogenerat fråga. De hör att jag kommer från ovanför trädgränsen, tänker jag.
Känns varje år som att jag och kärleken sänker medelåldern rejält bara genom att dyka upp. Gillar det!
Så vi strosade runt bland borden. Hälften av oss lite mindre intresserade av blommorna men betydligt mer nyfiken på de gamla husen som omgärdar platsen. Efter diverse dividerande både sinsemellan och med seniorerna slog vi till på några väl valda plantor och ett par lika väl valda redskap. Brukar visa sig vara årets bästa tillskott i trädgården, hoppas det håller i sig.

 

 

 

Rapsfälten blommar & jag vill dämpa dem, be dem dröja. Bara lite…

 

 

delar av dagens investering
restfest på altanen
varför smakar maten så mycket bättre när luften är frisk?

Väl hemma hann jag med en skön stund i sol på altanen innan molnen drog in över min del av landet och gjorde det mesta lite mindre ljust. Fast det är ändå behagligt att kunna gå mellan ute och inne utan att behöva klä på eller av sig så jag klagar rakt inte.

Och mycket mer än så här ska en väl inte ta sig för om en ledig söndag ska få fortsätta kalla sig ledig? Det är en kvalitetssäkring som en bör ta på störa möjliga allvar, det här med lediga dagar.

 

 

✴︎✴︎✴︎

En trestegsraket till vecka!

alla är vi bra på något, fidel castro är utmärkt på att välkomna gäster
precis, just nu är den bästa tiden på året. det tyckte jag i förrgår med…
kvällens huvudpersoner har dragit in & mat färdigställs tillsammans

Vi är några tjajjor som brukar träffas lite sådär när vi kan. Själv har jag mitt eget jobbschema att ta hänsyn till och det ska i sin tur passa ihop med de andras lediga kvällar och våra liv i övrigt. Någon har barn, andra har bikupa, en tredje tränar, ytterligare någon är på resa, den fjärde börjar jobba tidigt… Livet är det som händer varje dag, kort sagt. Tycker att vi är fantastiska som får ihop det så fint och alltid ytterst trivsamt!

Den här gången hade jag glädjen att både få bjuda in och var samtidigt ledig hela dagen.
Reglerna är få men alla tar med sig något gott, som ett knytkalas. När maten står på bordet slår vi oss ner och ätpratar. Enkelt och ärligt. Oerhört tacksam för att jag en gång fick inbjudan att ta del av detta och blivit en i gänget. Och inte vilket gäng som helst för vi är lika lika som vi är olika. Jag ser upp till var och en!

 

älskar den här bilden av hur vi alla är som hemma!

 

 

Ett fat vin utför fler mirakel än en kyrka full av helgon…

Känslan är det som är viktigast inför vilken sammankomst jag än må vara del av. Att det kan pratas om det som är tungt, om det som är roligt, om det som skaver, om förväntningar- om det som dyker upp i huvudet. För mig finns det inget läskigare än situationer där samtalet tvunget behöver flyta på ett fluffigt, ytligt moln. För alla människor har grå, kliande små skrymslen inuti som bara skulle sprida sig och bli svarta ifall vi inte fick vädra dem. De flesta människor har drömmar som vi inte vill dela med oss av till vem som helst men som gärna vädras när en är bland vänner. Du förstår ju hur viktig den här tisdagssammankomsten av vettigt folk är?

tulpanerna blommar för fullt & glädjande nog ser jag förstärkning underifrån
ett vårregn av grönska & färg

 

vågskvalpsterapi som följdes av glassterapi i åhus hamn
& efteråt blev vi spontaninbjudna på kaffe hos vänner i närheten
den skönaste av vårkvällar
en av vännerna lagade under vinkvällen fantastiska fyllda trekanter av filodeg- jag knåpade ihop egna av resterna som fanns kvar

Förmiddagen efter den fantastiska vinkvällen var jag inbjuden att på betald arbetstid få lyssna till en föreläsning av Tomas Fogdö och Johan Plate. Två timmar av mentala tankeställare, lättsamma sådana. Tomas var världens bästa skidåkare och Johan är beteendevetare som bland annat anlitas av Svenska Olympiska Kommitéen. Den föreläsningen var fantastisk, för mig. Fick hur många exempel som helst på att vi människor behöver vila för att kunna prestera och att det inte är dumhet att vilja hjälpa fram andra. Har ibland känt mig både lat och dum när jag lyssnat till medmänniskors pressade scheman och mentalitet som ”överlevnad för den starkaste”. Snällhet är fasiken det mest värdefulla som finns! Det blir en särskilt vacker cirkel när den sluts och föder bebisar i form av fler cirklar…

Och som nougatsås på denna härliga vecka mojnade blåsten som plågat oss under vad som känns som månader. Att vakna till blå himmel, sol och ingen vind är ljuvt! Vi har promenerat lättklädda längs stranden, fikat lika lättklädda hemma hos vänner och intagit middagen ute. Sent, i vanlig ordning.

Ser du nu framför dig en kvinna i sina bästa år med härlig ordning i köket, rena golv och en mage som kommer hinna bli till rutor lagom till sommaren? Tittar du på bilderna och tror att jag gör allt i ett estetiskt motljus? Så är det rakt inte. Här har du en mage som inte kommer ha rutor om vi så började jobba mot 2020- genast. Här är dammigt, rörigt och kreativt tillåtande. Det går att vara lycklig utan att vara perfekt, våga prova!

Tack veckan, du har behandlat mig som en drottning ❤️

 

✴︎✴︎✴︎