En del förkyld, en del tvivlande & en del säker

skåne
känner oss välkomna
flaskskepp
påskmiddag
pocherat ägg på en bädd av stuvad spenat & sparris- täckt med hollandaise
drömmig dessert- apelsinsabayonne med kiwi & passionsfrukt

Att Skåne inte visat sin varmste och mest stilla sida de senaste veckorna kommer kanske inte som en nyhet? Hade hur tur som helst att få uppleva en Konstrunda i solsken men tiden dessförinnan och därefter har varit ovanligt lynnig. Kastvindar blandade med sol och hagelskurar som avslutas med det kallaste av ösregn. Innan solen så vänt skiner igen. Trots att jag är medveten om hur mitt humör påverkas av tvära kast har jag haft svårt att värja mig. Trettioåtta års erfarenhet rakt ner i papperskorgen…

När jag tänkte att vi alla klarat av de onda tankarnas och vädrets utmaning vaknade jag en morgon i förra veckan med världens förkylning. Jag med mina luftrörsproblem blir så förbaskat sjuk varenda gång bacillerna får sitt grepp om mig, det som aldrig är roligt blir en kamp för livet. För så är det ju när andningen påverkas… Nåväl, hostar och hackar mig fram.

 

Låt mig få vara en lycklig idiot…

 

 

hur många hagel ska en pensée behöva stå ut med?
i morgonsolen…
dagens äventyr vid havet

 

Att vara tillfälligt medtagen är rakt inte fullständigt bortkastad tid. Vet inte hur det är för dig? För när jag inte sovit så har jag legat huttrande och tillslut orkade jag vara vaken långa stunder. Och vad är väl då bättre än att förkovra sig?
Själv har jag fördjupat mig i allt från Islam till hur en klipper hundklor på bästa vis. Från hur jag ska lyckas bygga i Papaier Mache till hur en filéer en Piggvar. Jag vet även hur jag kanske kommer att få den där kastanjekärnan att slå rot och bli ett ståtligt träd…

Nu förstår jag även min mormor, hon som köper en lott för att ge vinsten till barn och barnbarn. Hon som aldrig missade att ge en en lyckospark i baken. Och som otålmodigt väntade i stentrappen när jag pussade pojkar. Hon skulle ge bort sin vinst för hon hade nämligen det viktigaste- hälsan och vetskapen om att alla andra också mådde bra. Visst är hon världsbäst, min mormor?

 

 

✴︎✴︎✴︎

 

Gröna ben & Glad Påsk!

långfredag & inte alldeles dåligt väder
tulpanerna är som vackrast alldeles innan de slår ut

Att ta ut sorger i förskott är långt mycket dummare än motsatsen. Så hade jag gjort inför denna påskhelg och gissa om jag därför vaknade förvånad. Efter dagar av ett grått lock nedan himlen, regn och blåst blev jag i arla timme hastigt omruskad av fågelkvitter och försiktig sol.

 

påsken är den enda årstid jag slipper känna mig som en kärring…

I fjällen, där jag kommer ifrån är Påsken inte en högtid att göra stor tradition av, vi jobbade istället hårt och intensivt för att andra människors påskledighet skulle bli oförglömlig. Så fungerar det ju i servicebranschen när behovet är som störst.
På senare år, bosatt i Skåne har Påsken seglat upp som en favorithögtid. Här är det möjligt att ta en dag ledig, här bjuds det på färgglad konst och här kan en ströva långsamt på en mark fullständigt täckt av vitsippor.

 

 

Vore bara mitt konstkonto större så hade det varit helt tomt nu…

Långfredagen har blivit min vårdagjämning och Påsken startskottet för det levande livet. Under Påsken slår vinterstängda loppisar upp sina portar, konstnärer bjuder in direkt till studion, trädens knoppar är nära att brista, på vägarna är det långa köer och under rundan på Österlen kan vi köra i timmar utan att intrycken upprepar sig. Att vi även kan köra i timmar för en bit mat, vadsomhelst, behöver jag inte gå in på här… Men det är så många människor, det är så gemytligt, det är så trångt, det är så Påsk!

 

hittade en målning av uffe 🙂
älskar denna & vore jag bara penningrikare…

 

Att jag älskar färg kanske inte är en nyhet. I år matchade jag gräsgröna strumpbyxor med mönstrad klänning. Vet att ingen ens kommer lägga märke till det i den häftiga blandning av konst och människor som kör runt.
Härlig känsla!

 

ett skepp utan vatten hos gunilla mann

 

ett hus helt i min smak

 

-se svår ut!, jag vill ta en bild
lockelse

Österlen är en dyr plats att befinna sig på under årets alla dagar men under Konstrundan stiger priserna på allt från glass till konst och keramik. Många som reser runt har råd medan andra får nöja sig med att titta. Att tjyvlyssna på välbärgade Stockholmare är underhållande.

 

värmen i att se en horisont

 

inspiration för hemma-glassandet

 

det sa vara gött å leva, annars kan det kvetta

Hem kom vi trött nöjda först när solen var på nedgång. Tar på krafterna att vara på färgglad resa genom ett konstigt Skåne. På ett bra sätt.

 

✴︎✴︎✴︎

Prinsessan på ärten om så bara för ett dygn!

guldrummet var vårt för en lyxig natt
& jag har fått utökat förtroende på jobbet, det firades med bubbel!
hur kan en inte må gott här?
middagen började bra, med fönsterbord
men, alltså? jag ville ha något mer lagat, något att ta i minnet hem, något att imponeras över, att inspireras av… & så fortsatte middagen dessvärre
i gästgiveriets sällskapsrum fanns en en massa gott (snacks, godis, öl/vin/alkoholfritt) som det bara var att plocka av & skriva upp i tillhörande block. fantastiskt med tillit!

Förstår rakt vare sig vilken injektion av vitaminer våren kommer med eller hur hen lyckas sprida densamma i min kropp. Snabbt verkande, javisst!

För länge sedan fick jag och kärleken en gåva av mina föräldrar. Äntligen var det dags att njuta en helg hemifrån!
Kosan styrdes mot det Österlen jag blivit så fäst vid. Jag, kärleken, fint hotellrum, grym frukost, matstopp längs vägen och utflykter nära Skånes kust.
Bodde över På Brösarps Gästis och rummet var fantastiskt vackert! Detsamma har för sin restaurang tilldelats många poäng hos White Guide (du vet de som rescenserar restauranger värda att nämnas?) och är rekommenderad av desamma. Men maten vars inspiration jag sett fram emot så oerhört visade sig vara ungefär lika arbetad och spännande som en bussgrupps-dagens.
Jag är fortfarande häpen. Kärleken som vid det här laget känner mig väl väntade på utbrottet som aldrig kom, där vid middagsbordet. Var fylld av tacksamhet för helgen vi fått till skänks i kombination med medkänsla på grund av terrorn i huvudstaden och orkade inte börja tjafsa över dålig mat. Inte den kvällen.

 

Häpnar var dag & det goda övervinner med lätthet det som skaver…

 

 

Vi levde nämligen, var tillsammans, bodde i gästgiveriets finaste rum, har fortfarande massor att prata om och kunde efter en tämligen medioker insats av kockarna ta varandra i hand och promenera vart helst vi ville. Kilade ut i den ljumma kvällen, längs en liten gata med en bäck. Där vi träffade en kelen kisse som jag genast döpte till Rosa. Och med henne kring benen satte vi oss på en husgrund, funderande över framtiden och önskade att vi alltid tillsammans skulle få kunna bo i ett stenhus vid ett vattendrag.

kåseberga hamn en dag i april

 
Dagen för hemfärd tog kärleken mig på en resa genom det platta Skåne, ner till kusten förbi Sandhammaren och hamnen i lilla Kåseberga. Vi snirklade kring Skillinge (med den goda sparrisen) och Brantevik (med den goda sillen) för att fortsätta mot Simrishamn (med den långa sträckan av gatsten) till Vik (som har en butik som säljer godaste grönt)… Och så fortsatte det.
Finns inget som i skönhet slår fjällen där jag växte upp- än möjligtvis Skånes lapptäcke av milsvida åkrar och horisonten där jag blickar ut över hav.

vackra kvällar blir till sköna dagar & snart får jag tid att plåta våren

 
Björkarnas musöron har spruckit innan jag ens hunnit njuta den på bar kvist blommande magnolian. Häpnar varje dag och det goda övervinner med lätthet det som skaver…
Dagens färd från middag hos svärföräldrarna och hem var som att färdas i en skir Marimekko-kuliss av i stunden brustna knoppar. Känner att det är nu allt är som allra bäst, det skira, transparenta men samtidigt behagfullt påtagliga.
✴︎✴︎✴︎

Viktiga men uttjatade ord

 

tacksam över olivträdet som svärmor kom körande med. tacksam för att loppiskrukan som stått i förrådet ett år äntligen kommer till användning. lycklig över våren, värmen och ljuset som ger möjlighet att leva med medelhavsväxter.

Att vara tacksam är inte ett tillstånd som uppstår utan tanke. Samma sak med att vara lycklig. Övar mentalt var eviga dag, det är sant. De senaste åren har jag kunnat känna i bröstet vad tankeövningarna gjort med mig. Kan fortfarande bli alldeles tjurig och ur balans för småsaker men hittar samtidigt tjugo bra saker med varje motgång. Kanske inte med en gång men ge mig tio minuter så…

Kallt och blåsigt skulle till exempel kunna vara obekvämt- fast inte när en tänker att vårens grönska blir mer utdragen, att anledning finns att bära den färgglada regnjackan, att ormarna inte kommer vara ett hot under promenaden med vovs och att vattennivån i vattenriket som omgärdar Kristianstad inte kommer ta mer skada just denna dag.

 

 

Närr irritationsmomenten är mindre viktiga…

 

 

Olycka skulle kunna vara när jag inte har råd att köpa den där allra finaste vårjackan, byta vardagsrumsbord just när det rätta dyker upp på auktion eller att bussen är sen en dag när jag redan kommer behöva stessa för att stämpla in på jobbet i tid.
Å andra sidan kanske jag hittar en ännu finare vårjacka på vårrean som snart börjar? Och vad gäller bordet, något ska en väl ha kvar att drömma om? Bättre att bussen är sen än att jag själv planerat fel? Bättre en buss som kommer än att leva i ett land som inte prioriterar det kollektiva?

På väg hem från jobbet var jag elak tankemässigt, vilket fick mig att fundera kring detta. En man stod utanför stadens galleria och sålde något som krävde grillgaller. Fick kisa för att se att det var brända mandlar. Skakade omärkligt på huvudet och raljerade för mig själv om hur märkligt det var att försöka sälja julgodis i april. Fast, vem är jag att skratta? Han försöker försörja sig, tiggarna utanför samma galleria försöker överleva. Att jag som har en anställning med lön som kommer in varje månad ifrågasätter andras ansträngningar. Inte okej.

För mig står det fullständigt klart att otacksamhet och olycka hänger ihop med att jag är född i ett land, i en familj, i en tid som har alla möjligheter. Blir det då en oavsiktlig reva i nylonstrumpbyxan eller en avvikelse på fem minuter i busstrafiken är det lätt att brusa upp. Innan en reflekterar över att det finns människor som i skrivande stund flyr undan våld och inte skulle ha det minsta emot att ha någonstans att kalla sitt hem.

Tacksamhet och lycka är två uttjatade ord. Lika uttjatade som viktiga. Fortsätter vårda dem ömt!

 

✴︎✴︎✴︎

Att omfamna måndagen

årets första behagliga middag på altanen
blåsippan ute i trädgården står
hemtrevligt pyssel

Måndagen är sällan veckans mest inspirerande dag. Om jag inte är ledig efter arbetad söndag för då är den toppen. Så är det idag och jag njuter. Plockar lite här, fixar lite där, vänder näsan mot solen, tar en promenad och ler åt de otaliga arter av fåglar som besöker mina blygsamma ägor.

trumpetande tranor som cirkulerar på varma vindar

De har bråda tider nu, fåglarna. Material till bon ska samlas in, magar ska mättas och ungar ska bli till. När jag kommer ut i trädgården avbryter jag dem i sina sysslor men om jag står orörlig vid ett fönster, kikandes ut så får jag ta del av vedermödorna. Vi har inga celebriteter till flygare utan det rör sig mest om skatparet, ligan av kråkor, Folke Fasan, de otaliga glador som patrullerar luftrummet, klagande tofsvipor på åkern intill vårt, tranor som trumpetande cirkulerar på varma luftströmmar och så klart våra inneboende- hundratalet små burriga pippin som lägger sina ägg under vårt tak. Vilken ära. Eller är det kanske vi som tillfälligt flyttat in under deras tak? 

jordiga fingrar & pigga penséer

 

 

Bråda tider när knoppar är på väg att brista…

I solen på altanen mår vi gott jag och kamraterna. Blir sittande goda stunder utan att göra annat än att spana. Vovvarna som helst ligger på dyna kikar efter lämpliga saker att skälla på, själv betraktar jag böndernas slit och njuter av doften som traktorerna för med sig. Undrar vad som sås på åkrarna detta år?

altanmys på hög nivå
åkern görs redo för sådd & väldoften sprider sig
lördagsnöjet- så skönt att bli av med ris & annat skräp

 

För övrigt är det inte bara fåglarna som har bråda tider. Gun-Gun, vår lata och räddhågsna katt finner ingen ro. Först har hon bråttom ut och minuten efter lika bråttom in. Vilket betyder att inte heller jag, hennes tjänare finner någon ro. På insidan mjauas det tills dörren öppnas. På utsidan hoppas det på handtaget tills densamma åter öppnas. Ute spatserar hon kring inspekterande. På insidan spatserar hon kring lika inspekterande. Har jag så mycket som vänt en blomkruka mot solen får jag en lika misstänksam som missnöjd blick…

Det är sällan lätt när knoppar står att brista.

slutfunderat över om persilja till kvällens middag behöver inhandlas- finns i landet!

 

Under helgens rensande bland trädgårdens ris och mellan körningarna med släp till tippen hittade jag en kastanj som i skydd av förmultnande löv växt en grodd. Hoppas kunna plantera denna i jorden lite senare i vår. För visst vore det väl vackert med ett ståtligt träd en själv varit med om?

 

ett blivande kastanjeträd?
ska få vila mörkt & fuktigt en stund till innan plantering…
jag reser jorden runt

Att läsa är att resa och själv har jag upplevt delar av Sverige som jag aldrig tidigare mött, det våldsamma Europa och ett klokt Asien under den gångna veckan. Mest läskigheter men även en vacker bok om kärlek… Finns det något mysigare än att ta tidig kväll och kura ihop sig för att fortsätta resan?

lördagens helt egenpåhittade bönburgare
redo för påsken, annat pynt behövs rakt inte

Forsythian blommar vackert såväl ute som inne och om inte denna gula färgprakt är lycka vet jag inte vad!

✴︎✴︎✴︎